Rasmus Lia har spenderat många timmar på rangen i Idre efter en skidolycka. Foto: PeO Karlström
Träningskompisen William Sundh och Rasmus. Foto: PeO Karlström
Årets handigolfare 2016 och Henrik Stenson.
Det var skidor som gällde innan olyckan. Foto: Trond Lia
Fredrik Litzén
Trond Lia
Rasmus Lia är en mycket lovande paragolfare Foto: PeO Karlström
Stiftelsen Active Life Foundation har hjälpt Rasmus med en specialmoped.

Svåra olyckan gav en ny idrottskarriär

Paragolfspelaren Rasmus Lia, Idre, tar ytterligare ett steg i sin golfkarriär. För några veckor sedan började han en utbildning inom idrottsvetenskap på Högskolan i Halmstad med golfinriktning. – Här får jag chansen att kombinera studier och framför allt golfträning på elitnivå. Att utvecklas med likasinnade är stimulerande.

19-årige Rasmus är en ”coming man” inom paragolfen. Svensk mästare, europamästare i lag och brons individuellt är de största och mest ärofyllda meriterna hittills. Dessutom utsedd till årets handigolfare utveckling både 2016 och 2017.

– Han kommer att bli olympier i paragolf. Varför inte redan till OS i Japan 2021, säger hans tränare i Idre Fredrik Litzén.  

Dalabygden träffade Rasmus på hans hemmabana Idrefjällens Golfklubb. Han och kompisen William Sundh stod på rangen och slog den ena bollen efter den andra med precision.

– Här är jag mest hela dagarna under sommaren. Tränar olika moment och försöker spela några hål så ofta som möjligt, säger Rasmus.

Och Fredrik Litzén är imponerad över hans energi och målmedvetenhet.

– Det finns en tanke bakom varje övning. Han står inte bara och slår på måfå. Otroligt motiverad. Dessutom är han duktig på fysträning. Han har lagt på sig mycket muskler, säger Fredrik.

Rasmus är idag en av landets mest lovande paragolfspelare och har + 0,9 i spelhandikapp.

– Han är en klok spelare som inte gör något överilat, berömmer Fredrik.

Som ung var det däremot inte golf som lockade Rasmus. Längdskidåkning var Rasmus stora passion och i februari 2013 väntade årets höjdpunkt Lilla Skidspelen på Lugnet i Falun.

Friluftsdag

Dagarna innan var det friluftsdag och Bigjump-backen på Idre Fjäll var skådeplats för Rasmus och några kompisar. Rasmus var erkänt duktig på att hoppa.

Pappa Trond Lia gjorde sitt första pass som sjukvårdare på Idre Fjäll efter några veckors sjukskrivning med diskbråck.

– Rasmus hade lovat att det lugnt i backen och inte göra för svåra hopp. Det blåste ganska kraftigt och jag var faktiskt på väg att kolla backen när telefonen ringde, säger Trond.

Budskapet var att Rasmus hade skadat sig i parken.

– Jag tänkte att det inte var så allvarligt. Men tankarna gick runt. En bruten tumme och han kunde glömma det han längtat så efter – Lilla Skidspelen.

Långt värre

Det visade sig vara långt värre.

På plats förstod Trond allvaret. Rasmus låg 30 meter fel långt ut på kanten i backen.

– Han låg på ett sätt som om han brutit lårbenshalsen. Han andades väldigt dåligt, jätteytligt och blå om läpparna. Jag fick ingen kontakt med honom, han stirrade ut i tomma intet, berättar Trond.

– Då kom tanken. Du får inte dö här. Nu är det bråttom. Jag gav han en kraftig smäll på kinden följt av orden ”pappa är här”. Smällen gjorde att han började att andas lite bättre.

Samtidigt var ambulans på gång från Idre by.

– Vi fick bråttom med paketering. Gäller att vara försiktig när det rör sig om rygg och nackskador och dessutom vet man inte om det finns inre skador, säger Trond.

– Jag är så oerhört glad att jag hade sjukvårdsutbildningen. Det kan ha räddat min sons liv.

Omfattade skador

På Mora lasarett konstaterades att skadorna var omfattande. En lunga hade kollapsat, tre ryggfrakturer trots att han hade ryggskydd och allvarligast var skadan i bäckenet.

– Höftkulan hade tryckts in i ledskålen och in i buken. Hela höftpartiet var trasigt. Jäkla tur att han överlevde eftersom skadan var i närheten av huvudpulsådern, säger Trond och blir lite lågmäld.

Efter några dagar flyttades Rasmus till Uppsala och flera avancerade operationer väntade.

– Skador av denna typ finns det ingen facit på. Operationen gick bra. Först rullstol och sedan de första stapplande stegen, säger Trond.

Börja om

För Rasmus var det till att börja om på nytt.

– Jag lärde mig gå på ett annat sätt än tidigare. Höger ben är kortare än det andra och jag har en klar rörelsenedsättning i höftpartiet. Jag har svårt för att böja mig, säger Rasmus.

Men det hindrar inte honom från att spela golf.

– Jag kunde varken åka skidor eller spela fotboll. Golfen blev min räddning. Det smärtar lite varje gång jag slår ett slag. Inget att klaga över. Jag får ju hålla på med det jag älskar mest av allt, säger Rasmus.

Och idag på elitnivå och en av få golfare på denna nivå norr om Dalälven och dessutom från fjällvärlden.

– Att bli så duktig och bo i Idre är lika sannolikt som att vara störtloppsåkare från Eslöv, avslutade Fredrik Litzén.