Dalabygdens nye ledarskribent
Vi har ofta bevittnat att landsbygdens invånare ser sig som förlorare när det gäller frågan om vilka regioner som har störst möjligheter att växa – att få fler företag och jobb, nya invånare och ett större serviceutbud – de kommande åren. Landsbygdsborna verkar ha lättare att ta till orda när det gäller protester mot försämringar som högre bensinpris, färre postkontor och banker samt sänkta investeringar i våra vägar och järnvägar. Vi är mer tysta när det gäller egna framtidssatsningar och krav på att ligga i framkant när vägvalen för de kommande åren skall avgöras.
Själv har jag ibland fallit in i detta överdrivet pessimistiska men begripliga mönster även om huvudfokus under årens lopp alltid varit att ge de växande regionerna en ”hård match” om de gemensamma resurserna. Även om det onekligen är så att landsbygden inte gynnats av vare sig statens eller storföretagens investeringar i skilda utvecklingssatsningar de senaste 30 eller t.o.m. 50 åren säger detta inte något om landsbygdsregionernas potential inför framtiden.
Vi har t.ex. ett överflöd av högkvalitativ träråvara – inte minst i Dalarna – som borde gå till långt driven vidareförädling än till dagens alltför enkla produkter. Vår livsmedelsproduktion, som i kvalitet och mångfald växt kraftigt på 2000-talet i bl.a. Dalarna, kan förädlas ännu mer och ge fler jobb. Våra mestadels dolda mineraler rymmer sett på lång sikt kanske de största outvecklade värdena av samtliga. Våra resurser för en ökad turism och fler besöksnäringar året om är betydligt större än den produktion vi idag bjuder storstadsborna på.
I den stora omställning som inte bara vårt land utan större delen av globens befolkning både önskar och tvingas till har landsbygdsregioner som Dalarna en mängd kvaliteter som kan bli vinnande koncept de kommande åren.
Men att bli vinnare kräver inte minst egna idéer, samverkan mellan många människor och företag, användning av egna resurser, grön omställning på alla plan och samarbete med andra regioner, även utanför vår landsgräns. Med exempelvis Norge kan hela inlandet i norr utvecklas bättre än enbart med inhemska resurser.
Detta tema bör bli ett huvudtema för oss på landsbygden. Vi måste själva göra vägvalet mot framtiden.
/Ronny Svensson, ledarskribent, Dalabygden