FOTO:
Samling vid fäbokyrkan.
FOTO:
Här passar det bra med stövlar.
FOTO:
Sten med inhugget märke.

Vandring till Finnsåsens fäbod med SPF Tuna- Säter

18 mm regn på måndag förmiddag hindrade inte ett tappert gäng att ge sig ut i skogen, det finns inget dåligt väder med rätt kläder.

Vid stigen upp till fäboden finns en fyrkantig sten med ett märke inhugget, ingen i sällskapet visste något om stenens historia. Väl framme vid fäboden kunde dagens ledare, Gun- Marie Heldestad och Lars Eriksson ordna så vi kunde komma in i fäbokyrkan för kafferast. Gun- Marie berättade om kyrkans tillkomst och presenterade Märta Danielssons bok ” Fäbolagår´n som blev kyrka”. En vers ur boken:

”långt bort i skogen bland bergen de blå. Ligger den vall jag har kär. Dit mina tankar, min längtan vill gå. Alltid den är mig så när”.

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

FOTO:
Samling vid grottan.

SPF Tuna-Säter besökte Per Gynts grotta i Norr Amsberg

Vandringen startade vid Amsbergs ridskola. Dagens ledare Sören Tångring tog oss med på en stig över åkrar och väg 293 in i skogen där stigen blev brantare och brantare till vi var framme vid grottan.

Per Gynt levde som rövare och plundrade transporter på väg mot Falun. I grottan bodde han tillsammans med en orm och en varg.
Genom sitt leverne fick han många ovänner och några modiga och smarta Amsbergskarlar smög sig upp till grottan och tog med sig Per upp till galgen på galgberget och hängde honom.
Olika åsikter
Det blev olika åsikter gruppen om Per var en storväxt eller liten person. Av grottans storlek lutar det att åt han var väldigt liten. Det blev även olika åsikter om hur det blev efter hängningen.
När någon i sällskapet hade besökt Per Gynts grav i Norge och frågan blev om det finns ett samband mellan den Svenska och Norska Per Gynt. Den steniga stigen från grottan till galgen blev dagens drygaste, men kaffet smakade bra vid galgen.
Lars Reyier äger och driver Reyiers Lantbruk i Koppslahyttan. Foto: Maria Reyier

Han planterar solrosor för livet

Lars Reyier äger och driver Reyiers Lantbruk i Koppslahyttan ett par mil utanför Borlänge. I våras bestämde han sig för att göra något som i sin tur kan göra skillnad för familjer i kris över hela landet. Han planterade massor av solrosor.

Solrosorna finns nu för självplockning i närheten av Halvars Skola. Den som vill plockar en solros eller varför inte ett helt fång solrosor och betalar sedan genom att swisha en valfri gåva till Barncancerfonden. 

Gåvan gör att Barncancerfonden kan fortsätta sitt viktiga arbete med att bidra till barncancerforskning och se till att drabbade barn, ungdomar och deras familjer får den vård och det stöd de behöver.

Lars Reyier har egna erfarenheter av barncancer sedan ett av hans barnbarn för ett och ett halvt år sedan drabbades av leukemi. 

– Jag och min familj har själva varit med om det fasansfulla som ett sådant besked är, säger han. Det är en ofattbar chock som försätter hela tillvaron i krisläge. 

– Jag är också så innerligt glad över Barncancerfonden och det arbete de gör, fortsätter han.

Lars ville gärna göra något för att stödja forskningen och arbetet och fick då idén om att plantera blommor för självplock. 

– Solrosen är i sig en glad blomma som kan symbolisera glädje och hopp, säger han leende. Nu hoppas jag att det kommer att generera en hel massa pengar till Barncancerfonden. 

Lars eget barnbarn fortsätter sin kamp mot sjukdomen och tack vare de stora framsteg som forskningen gjort så ser framtiden hoppfull ut för henne. 

Du hittar solrosplanteringen alldeles intill Halvars Skola i närheten av Sellnäs och Halvarsgårdarna. 

FOTO:
Gunnar överlämnar klubban till Birgitta.
FOTO:
Nya styrelsen Lennart Sandström, Lars Eriksson, Gunnar Olsson, Pär- Åke Engström, Vanja Melandsö, Laila Andersson, Aina Eriksson, Margareta Eriksson, Birgitta Thurin. Saknas på bilden Ann- Christine Hedberg.

Gunnar lämnar över klubban efter 14 år som SPF-ordförande

Efter 15 år som aktiv medlem, varav 14 år som ordförande, avgick Gunnar Olsson från ordförandeposten i SPF Tuna-Säter vid årsmötet. På ny post som föreningens ordförande valdes Birgitta Thurin.

I strålande sommarvärme kunde till slut årsmötet för SPF Tuna-Säter genomföras. Ett årsmöte som blivit förskjutet på grund av den rådande pandemin runt om i världen.
Ordförande Gunnar Olsson hälsade mötesdeltagarna välkomna varefter parentation följde för de medlemmar som avlidit under året. Ett ljus tändes och en instrumental version av ”Koppången” spelades.
Klas-Gunnar ”Classe” Sigvardsson stod för sång och medryckande musik. Kaffe och smörgås serverades där samtliga mötesdeltagare satt på behörigt avstånd från varandra.
Årsmötet genomfördes med ett 20-tal medlemmar på plats. Till årsmötets ordförande valdes Åke Örjes som klubbade igenom årsmötesförhandlingarna och fastställde beslut enligt dagordningen.
Föreningens verksamhet under 2020/2021 har varit mycket begränsad på grund av pandemin. Vandringar har genomförts med 20-talet deltagare per tillfälle. Övrig verksamhet stängdes ner under hösten. Nu ser föreningen en ljusglimt för verksamheten och hoppas kunna starta upp någon gång under kommande höst med de uppskattade månadsträffarna och andra aktiviteter.
Styrelsen består av 10 styrelsemedlemmar. Till ordförande för det kommande året valdes Birgitta Thurin. Övriga val; fyllnadsval för 1 år Gunnar Olsson, omval på 2 år Lars Eriksson, Lennart Sandström och Aina Eriksson, 3 stycken har återstående mandatperiod för 1 år, Laila Andersson, Ann-Christin Hedberg och Margareta Eriksson. 2 nyval för mandatperiod om 2 år, Vanja Melandsö och Per-Åke Engström.
Årsmötets ordförande Åke Örjes avslutade årsmötesförhandlingarna. Gunnar Olsson avtackades med en vacker blombukett liksom presidiet.
Bild 7801 Nya styrelsen Lennart Sandström, Lars Eriksson, Gunnar Olsson, Pär- Åke Engström, Vanja Melandsö, Laila Andersson, Aina Eriksson, Margareta Eriksson, Birgitta Thurin. Saknas på bilden Ann- Christine Hedberg.
FOTO:
På väg upp på berget.
FOTO:
Utsikt över Hedemora från Vasaloppsstugan.
FOTO:
Rast vid Vasaloppsstugan.

SPF Tuna- Säter har vandrat på Nibbleberget i Hedemora

Vårens sista vandring gick upp till Vasaloppsstugan på Nibbleberget. Redan vid parkeringen ser man att det här är en plats där det gäller att röra på sig, först ett nybyggt utegym och flera motionsslingor att välja på.

För att komma upp till Vasaloppsstugan finns olika alternativ, en kortare men brant och flera längre och lättare, vi valde en lättare på två km genom granskog med blåbärsris och längre upp inslag av tall. Väl uppe en hänförande utsikt över Hedemora stad och ett landskap med skog och åkrar, några med blommande rapsåkrar som gula färgklickar.

Vasaloppsstugan, slogbod, grillplats och hela området sköts ideellt av Vasaloppsklubben som bildades 1958 och dess medlemmar har åkt åtskilliga vasalopp på dessa 63 år. I den intilliggande slalombacken började Jonas Nilsson sin slalomkarrier som kröntes med VM guld i slalom 1985.

Någon i gruppen suckade, vad ska man göra på måndagar nu när det inte blir någon mera vandring i vår, en uppfattning som delades av många. Vi får nog vänta till augusti när höstens vandringar börjar.

FOTO:
Mats Hedin berättar om ravinens tillkomst.
FOTO:
Gamla vägen och stenvalvbron.
FOTO:
Bräken, ormbukar som vi säger, växer så fort att det nästan syns.

SPF Tuna-Säter vandrade i Solvarboravinen

Ingen riktig värme ännu, endast 7-8 grader, men vilken vacker promenad det blev genom ravinen.

Mats Hedin guidade oss och berättade historien om ravinen. Den har bildats genom att Hyttbäcken, som kommer från Dammsjön, har grävt sig ner i de lösa jordlagren och skapat ravinen som på vissa ställen är cirka 30 meter djup. Det finns trappor att gå i men vi valde en säkrare väg ner och gick sedan längs bäcken där vitsippor och harsyra blommade fint och liljekonvaljerna började knoppas, bäcken porlade och fåglarna kvittrade. Mats berättade om den gamla stenvalvsbron från slutet av 1800-talet och vi stannade även till under bron där gamla riksvägen går. Vandringen fortsatte fram till Greens mila där det blev tid för fika och lite frågesport. Efter en stunds vila vände vi tillbaka till Solvarbo by via bilvägen. Mats tackades för en mycket fin vandring.

Solvarboravinen är en förgrening till den mer kända Säterdalsravinen. Ravinen har bildats genom att Hyttbäcken, som kommer från Dammsjön, har grävt sig ner i de lösa jordlagren och sidorna därefter eroderat ur. Ravinen är på vissa ställen hela 30 meter djup.