Det skulle kunna vara ett ålderstecken. Eller närmare bestämt, med tanke på att de femtio passerades tidigare under året, så kan vi slå fast att det definitivt är ett ålderstecken.
Men jag kan inte minnas, även om sviktande minne av allt att döma också har med stigande ålder att göra, att den politiska debatten varit lika ”peka-snett” eller ”ni-gjorde-fel”-inriktad som den är nu.
Det kan delvis ha att göra med att det i dagens sociala medier-värld är lättare att skicka både verbala och textmässiga kängor nu än vad som varit fallet tidigare.
Det är bara att gå in i i princip vilket politikrelaterat kommentarsfält som helst för att se en alldeles för lång rad exempel på textmässiga övertramp som definitivt aldrig borde ha sett dagens ljus.
När det gäller ”ni-gjorde-fel-spåret” på partiernas högsta nivåer, i partiledardebatter och liknande sammanhang, sker det från båda sidor av de två regeringsalternativen. Detta är viktigt att påtala i denna politiskt obundna tidning. Sen vet jag också att det verkar finnas ytterligare ett antal varianter på regeringsalternativ, men just den diskussionen ger vi oss inte in på här.
När ena sidan säger att ”ditten och datten har blivit klart sämre under de senaste fyra åren när Tidöregeringen styrt”, så säger den andra politiska sidan att ”varför gjorde ni sisådär eller sisåhär när ni hade åtta år i regeringsställning?”
Jag är, som verklig lekman i ämnet, relativt övertygad – utan att kunna hänvisa till en enda forskningsrapport eller promemoria i ämnet – om att det skulle vara klart enklare för åtminstone den övervägande majoriteten av väljare att göra sin politiska navigering och i förlängningen kunna göra sitt viktiga val, om partierna i stället lade fokus på att berätta vad de själva vill och har för avsikt att göra när, eller om, de kommer till makten, snarare än att berätta vilka fel och brister de anser finns i motståndarnas partiprogram och framtida planer.
Förresten; på tal om minne och siffror så är det bara att lyfta på hatten för de verbalt oerhört vassa politiker som under framför allt den synnerligen intensiva valrörelsen lägger all sin vakna tid på att få oss att välja deras partis valsedlar när vi traskar in i vallokalerna söndagen den 13 september.
Då blir det ännu svårare för mig att förstå hur de hinner plugga in inte bara sitt eget partis partiprogram utan även de politiska motståndarnas diton när det gäller satsade välfärdskronor här eller sänkta skatter där.
Och det är sjutton miljarder som satsas på ena sidan och bara elva komma sju på den andra.
Eller klasser med trettiotvå elever i snitt att jämföra med bara tjugotvåkommafyra.
Detta ska då jämföras med undertecknads sifferminne där det måste kollas både två och tre gånger i receptet för att säkerställa om det var en matsked tomatpuré och tre matskedar kycklingfond, eller om det var precis tvärtom.
Men det där är väl som så mycket annat ett ålderstecken.
Och förresten; du glömmer väl inte att gå och rösta!