Nu har det hänt igen. Vi har fått tre nya så kallade superkommuner utsedda av som vanligt en storstadstidning – kommuner som sägs ha gjort något enastående i relation till övriga kommuner. Man rangordnar kommuner på ett högst subjektivt sätt som möjligtvis väcker glädje inom den egna läsekretsen. När det inte handlar om superkommuner gäller det ofta bästa boendekommun, bästa näringslivsklimat eller lägsta skatter och avgifter.
Denna gång vann kommunerna Härryda utanför Göteborg, Karlstad i södra Värmland och Ystad längst ned i Skåne. Som vi vant oss vid brukar storstadskommuner/större städer eller kommuner i storstädernas närhet vinna högsta poängerna. Själv finner jag denna typ av rangordning av kommuner både djupt orättvis och högst ovetenskaplig. Frågan är vad som är det yttersta syftet – att försöka bidra till en positiv utveckling i samtliga 290 kommuner eller bara rikta ovationer åt tillväxtens metropoler?
Härryda är en kommun som knappast växer på grund av hårt slitande kommunpolitiker. Kommunen är värd för Landvetter storflygplats, ligger nära riksväg 40 och järnvägen mellan Borås och Göteborg samt kan nå Göteborgs breda arbetsmarknad efter en pendling på drygt 2 mil.
Om Vingåker, Hällefors och Malung hade haft samma yttre förutsättningar för att växa och erbjuda mängder av jobb skulle man slippa att varje dag kämpa för att hålla budget och ständigt söka statlig hjälp för att få verksamheten att gå runt.
Karlstad och Ystad har på olika sätt också en grundläggande trygghet som resursgynnad residensort respektive en internationellt känd turiststad med Wallanderfilmer och stort utbud av kvalitetskultur. Med dessa bakgrunder är det lätt att utse superkommuner utan att av den lokala befolkningen, de många små företagen och de valda politikerna kräva några särskilda ansträngningar.
Personligen ser jag dessa mediala spektakel som mer ett hinder för lokal utveckling än som inspiration till att pröva nya grepp.
I de delar av landet där befolkningen minskar eller stagnerar i antal och där staten struntar i att stärka befolkningens service och viktig infrastruktur behövs något annat än applåder för kommuner som fått det mesta gratis och råkar finnas i av staten gynnade regioner.