Lastbilen står parkerad vid vägen, lastad med tomma flaskor som snart ska fyllas med mjölk. Björn Daniels sitter i trucken och lyfter in pall efter pall, medan Nicolina Daniels tar emot. Här lever paret sin dröm, där de utvecklar idé efter idé och har bestämt sig – det här vill de göra livet ut.
– Det var en idé som egentligen sket sig från början. Vi trodde nog att det skulle gå snabbare att få fart på allt, men det gjorde det inte. Det var mycket mer jobb än vi hade räknat med, säger Björn.
Varje vecka passerar omkring 5 000 liter mjölk genom deras händer, från gården till mejeriet och vidare ut till butiker runt om i Dalarna. Men historien om Hansjö mejeri handlar om mer än siffror. Det är berättelsen om ett vägval, om envishet och om att våga stanna kvar när livet tar en annan riktning än planerat.
Björn flyttade från Rättvik 2001 när familjen köpte mjölkgården. När mjölkpriset senare rasade tvingades de tänka om. Lösningen blev att köpa fastigheten där mejeriet i dag ligger och börja förädla mjölken själva. 2006 började de göra ost, och under många år var det mejeriets kärna.
– Vi körde på med ostar fram till 2019 och blev ganska trygga i det vi gjorde. Samtidigt kände vi att vi behövde utvecklas för att kunna växa och stå på egna ben, säger Björn.
Bror tog över mjölkgården
Livet runt omkring växte. Björns bror Johan tog över mjölkgården 2018, och verksamheten delades upp i två företag. Deras mamma Anita finns fortfarande med i arbetet, särskilt under intensiva perioder.
– Hon är här och vänder ostar och hjälper till när det behövs. Det är klart att det är guld värt. Men nu har hon faktiskt börjat få lite lön också, så helt gratis är det inte längre, säger Björn med ett leende.
Att Björn skulle bli mejerist var långt ifrån självklart.
– Jag hade inte en tanke på det här när jag var yngre. Jag skulle bli freeskiier, det var det enda som snurrade i huvudet. Vi gjorde skidfilmer och levde för det livet, säger han.
Men någon gång måste man välja en riktning.
– Till slut inser man att man måste hitta något som håller i längden. Något man kan bygga ett liv kring. Det är det vi försöker göra nu, att skapa något som vi kan fortsätta med hela livet.
Nicolina hade en helt annan bana framför sig. Hon läste på Universitet i Stockholm när hon sommaren 2014 fick ett oväntat samtal.
– En sommarjobbare dök inte upp och det blev lite kris. Jag var hemma och tänkte ta det lugnt, men när någon frågar om hjälp så är det svårt att säga nej. Det kändes ganska självklart att hoppa in, säger hon.
Fyra dagars introduktion senare stod hon ensam med ansvaret.
– Jag fick kasta mig in i allt direkt och lösa det själv. Det var lite kaos i början, men också väldigt roligt. Jag märkte ganska snabbt att jag trivdes med det praktiska arbetet, säger Nicolina.
”Behövde verkligen någon”
Hon fortsatte studera, men livet tog en ny vändning när hennes pappa gick bort.
– Då ringde Johan och sa att de verkligen behövde någon här. Jag hade bara två kurser kvar, men kände att det här var viktigare. Så jag flyttade hem och började jobba på riktigt i mejeriet. Det är fortfarande det roligaste jobbet jag kan tänka mig.
När Björn och Nicolina tog över mejeriet tillsammans 2018 var de ett par. Kort därefter slog pandemin till och förändrade allt.
– 70 till 80 procent av vår försäljning gick till restauranger. Från en dag till en annan försvann nästan hela den marknaden. Det var en riktig krissituation och vi visste inte hur vi skulle lösa det, säger Björn.
Lösningen blev att satsa på något de redan hade – gårdsbutiken.
– Vi byggde ut självbetjäningen och gjorde butiken större. Samtidigt började folk semestra hemma och upptäckte oss på ett helt annat sätt. Det var som att allt vände väldigt snabbt, säger Nicolina.
Det blev en avgörande vändpunkt.
– Utan den satsningen vet jag inte hur det hade gått. Det gjorde att vi kunde fortsätta och att hela verksamheten överlevde, säger hon.
Sedan dess har de fortsatt utveckla mejeriet. Satsningen på dryckesmjölk blev dock betydligt tuffare än de trott.
– Det var mycket mer komplicerat än vi hade räknat med. Teknik som strulade, långa dagar och nätter och mycket frustration. Det tog nästan två år innan det började fungera som vi ville, säger Björn.
I dag har arbetet gett resultat.
– Nu är vi uppe i de volymer vi en gång räknade på. Det känns skönt att se att allt slit faktiskt har lönat sig.
Parallellt har de tagit medaljer i osttävlingar flera år i rad, startat familj och dessutom medverkat i tv-programmet ”Svenska bönder”.
– Det som är bra med programmet är att det visar verkligheten. Det är inte bara fina bilder, utan också allt det svåra. Djur som blir sjuka, maskiner som går sönder och den press som många bönder lever med, säger Björn.
Nicolina var till en början tveksam till att vara med.
– Jag tyckte det kändes jobbigt att ha kameror runt sig hela tiden. Men samtidigt är det roligt att kunna visa vad vi faktiskt gör och hur livet här ser ut på riktigt, säger hon.
Framtiden är redan på väg att ta form. Nästa steg är en saluhall i centrala Orsa, där Nicolina ska stå vid rodret.
– Jag har länge drömt om en lanthandel där man kan samla lokala producenter och skapa något levande. När möjligheten dök upp kändes det som att det var dags att satsa. Det ska bli en plats för mat och hantverk, med fokus på småskalighet och kvalitet. Sådant som inte finns i de stora butikerna, utan som har en historia bakom sig, säger hon