Erik Arnberg: Om att våga hitta sin egen väg

En vinter som dök upp över en natt, och där snöfallen har isolerat stora delar av länet har gjort många av oss äldre till innesittare. Man kan nog faktiskt säga att det är nog idrotten som räddar vintermånadernas korta dygn när tillfällena att njuta av vädret ute minskas.

Nu skall jag väl inte skriva om andras upplevelser när det är mina faktiska dagar jag relaterar till, Jag har konstaterat att över ett år har gått sedan jag arbetade från och till i lönearbete. Så min nya frihet som vissa kallar pensionen börjar så sakta bli en vana, vilket innebär vissa olater som att ligga kvar i sängen för att kolla om man kan somna om igen. Det som styr de flesta dagarnas start är inte frukosten utan tiderna när skidsporterna startar på TV.

Hur skulle en vintermånad se ut om man inte får se våra vinteridrottare sätta på sig skidorna i diverse orter, och att tiderna i start skiljer mellan längdåkning och skidskytte är ju perfekt då är hela dagen räddad från allehanda nyttigheter som att försöka göra nåt viktigt.

Som tur är har jag försökt hålla på med att engagera mig i föreningslivet, att jag är tvingad att gå till något möte och träffa andra är nog egentligen mer viktig för mig än jag har trott, skiljelinjen mellan arbetsdagar och pensionsdagar minskar rejält när man i alla fall tror man gör någon nytta med sitt engagemang.

Nu snart kommer i alla fall ljuset att bli allt längre när solen behagar vakna tidigare och släppa fram en piggare krönikör. Skidåkarna har snart stakat klart så man får göra som fåglarna vissla lite kliva upp efter lite tidigare frukost bara för att njuta av våren.

Det är nog inte så konstigt att man i dessa tider när världspolitiken ser ut som den gör och varje nyhetssändning kan göra en både ledsen och förbannad, försöker själv fokusera på idrotten där ett felskär kan uppröra känslorna ett tag men glömmas bort några minuter efteråt, eller små motgångar i föreningslivet där nästa möte är positivt igen. Att varje dag matas med krig och katastrofer, får nog allas underliggande känslor att påverkas negativt.

Att hitta sin egen väg för att få avlasta allt negativt vi påverkas av, inte att glömma men att hitta ett lugn i vår egen verklighet, anser jag är viktigt för egen del och är nog en del av att jag försöker delta i föreningslivet. Att hitta glädje i dagen genom att delta i olika aktiviteter ger ro i själen och möjlighet att hitta sin lilla plats i världen.

Och snart sitter de där mina äldre grannar i bostadsområdet på utesofforna, och pratar om det vardagliga i livet. Diskuterar om vad som hänt över vintermånaderna, om sjukdomar man har, vilka som har flyttat till äldreboenden men även vilka grannar som lämnat oss.

För hur det än är här i livet så finns det där, det som händer utan att vi kan välja resultatet, det kan vara vår egen hälsa eller resultatet på ett olympiskt spel. Vi vet att det kommer bra dagar men också dåliga dagar.

Men nu tycker jag att vi skall glädjas för årstiden som kommer och de guld som skall tas hem den närmaste tiden.