Skogsvandring samlade 32 deltagare och en hund. Vi utgick från Hyttbroparkeringen ovanför Skräddarbacken i Borlänge för att gå vandringsleden mot Halla fäbod.
Hyttbro var som namnet antyder ett gammalt hyttområde för framställning av järn där det enligt inventering finns en hyttruin och slaggförekomster (både järn och koppar) samt en stadig stenbro. En nyhet för alla var att Skräddarbacksvägen som ju alla följde till samlingsplatsen inte var namngiven efter någon skräddare som man kunde tro. I stället är namnet kommet från just järnframställningen och uttrycket ”skräda järn” som innebar att skilja användbart järn från slaggprodukter.
Rast och vila
Vi nådde efter en och en halv timme och fyra kilometers vandring Halla fäbod där det blev ett längre stopp. Här fanns två slogbodar/vindskydd som passade utmärkt för förtäring av medhavd matsäck.
Halla fäbod var ett typiskt exempel på fäbodbruket med 21 delägare och 51 byggnader på vallen år 1840. Fäboden brukades av byarna Wästanäng, Kjölnäs, Skräddarbacken och Mats Knuts – belägna på båda sidor om dagens riksväg och någon/några kilometer från det vi idag kallar Skräddarbacksrondellen. Idag kan man i omgivningen endast ana vad som tidigare varit betesvall i den glesa skogen men inga byggnader finns kvar annat än som husgrunder. Den sista byggnaden revs 1919 när fäbodbruket hade förlorat sin betydelse i det förändrade samhället.
Viktig skrift
En viktig källa till kunskapen om fäbodarna i Borlänge är en grundlig inventering av Gottfrid Hillerström. Han blev redan som 17-åring intresserad av bygdens fäbodar och ägnade närmare 60 år åt att leta rätt på och kartlägga gamla bortglömda fäbodställen och söka information om människorna som brukat dem. Mycket viktig information har gått att finna i den fäbodinventering som gjordes över hela landet år 1663 för att kunna ta ut skatt av bönderna. Resultatet av sitt omfattande arbete sammanställde Hillerström i skriften Fäbodar och bodevallar i Tuna socken 1386-1968 som gavs ut 1984 i två delar.
Den 3 december 2024 utsågs fäbodkulturen i Sverige och Norge till ett immateriellt kulturarv. Utnämnelsen kommer från Unesco, och för Dalarna, ett av Sveriges rikaste fäbodlän, är detta ett erkännande av en tradition som har format både landskapet och människors liv i hundratals år.
Husgrunder
Efter rasten fortsatte vandringen ytterligare någon kilometer mot Ollesbodarna – liksom Halla fäbod en fäbod med anor från 1600-talet. Den hette tidigare Olars fäbod men bytte namn efter storskiftet 1834-40. Ollesbodarna tillhörde byn Nygårdarna och hade 16 brukare och 33 byggnader år 1840.Så sent som 1906 byggdes ett nytt hus på fäboden medan andra i stället revs. Driften lades ner 1929 och de sista husen revs 1934. Liksom vid Halla finns endast husgrunder kvar och man kan idag endast ana var betesvallen varit.
Vid Ollesbodarna hade tomten dukat upp med glögg, pepparkakor och skumtomtar så där blev det ytterligare ett litet stopp. När vi sedan fortsatte fick vi ett kortare parti på väg fram till sjön Bjusan innan den sista delen av vandringen kunde inledas. Vid återkomsten till parkeringen vid Hyttbro hade vi avverkat drygt nio km på fyra timmar.