Ledare: Oppositionens landsbygdslyft något blygsamt

Det är omöjligt att på ett mindre textutrymme ge en rättvis bild av oppositionspartiernas olika budgetförslag för nästa år. Jag får återkomma till en del intressanta tankar. Det finns spännande förslag i samtliga partiers dokument som förtjänar extra kommentarer i en tid där landsbygdens befolkning antingen har stora behov eller känner av växande hot.

Det finns flera gemensamma önskemål i de fyra partiernas relativt ambitiösa program för den samlade politiken. Satsningarna på landsbygden är dock knappast nydanande till sin karaktär. De flesta inslagen är vi bekanta med sedan tidigare. Samtliga fyra partier (S, C, Mp och V) vill satsa stora summor på järnvägarna, den statliga servicen, kommunernas vardagsservice och kollektivtrafiken.

Partiernas många generella satsningar påverkar givetvis även befolkningen i landsbygdens kommuner men här fokuseras på särskilda programpunkter. Centern vill göra en strategisk satsning på Gotland för att servicen inom vården, omsorgerna och skolan inte skall fallera. Det är dyrt att driva en ö i Sverige. Dessutom vill man reformera färjetrafiken och kraftigt minska invånarnas reskostnader. Detta ö-program har en motsvarighet i Vänsterpartiets 6-miljarderssatsning i norra Norrlands utvecklingsprogram.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill göra extra sjukvårdsinvesteringar i glesa regioner och de senare återge Sollefteå ett fullvärdigt sjukhus. Socialdemokraterna, som sedan 1965 års regionalpolitiska regeringsförslag om att motverka landsbygdens avfolkning varit mest aktiva av alla partier i att försöka skapa en regional balans, har inte preciserat sina landsbygdstankar lika mycket som de andra. Dock önskar partiet göra breda satsningar på att rusta upp bruks- och landsbygdsorter och få i gång näringslivet igen.

Att döma av tidigare valrörelser och regeringsperioder brukar landsbygden inte sällan vara i fokus under valrörelserna under devisen ”Hela Sverige ska leva” för att efter valen överseglas av akuta problem inom bostadssektorn, storföretag i kris och stora sociala problem i storstäderna – för att inte nämna de stora kraven på satsningar på infrastrukturen i och mellan de större städerna.

Kommer den trenden att kunna brytas i nästa års val?