”Skulle någon morgon lite vitt ligga kvar på marken är det som en Shakespearetext för det ljustörstande hjärtat”
Mörkret innan vintersolståndet är tamejfan fruktansvärt. Jag vet inte vem av mina förfäder som kom på den den briljanta idén att flytta norrut, mot kyla och leda och kolsvarta vintrar. Men jag vill rikta min skarpa kritik mot vem det än var. Alltså det är ju inte mänskligt. Jag kliver upp på morgonen, eller i ärlighetens namn jag hasar mig ur sängen under mentala hot mot mig själv, och det är svart. Svart som natten. Sen tar jag mig till förvärvet och åter på samma väg när jag ska hemöver är det precis just lika svart igen. Skulle någon morgon lite vitt ligga kvar på marken är det som en Shakespearetext för det ljustörstande hjärtat.
Det är därför det blir så oerhört fel att detta är en tid av tända ljus och myselimys. Missförstå mig rätt – jag älskar att mysa och jag tycker det är bidragande trevligt att tända ljus och att kurra upp sig i soffan. Men så länge som det är dagtid så finns det absolut ingenting i mig som vill sitta i mörkret, även om detta mörker är tillfälligt upplyst av en vacker dansande ljuslåga.
Jag är en nitisk lamptändare på jobbet. Utifrån ett energisparande perspektiv kanske det inte är särskilt klokt, förstås då inte för miljön heller. Men för att man ska överleva den här perioden så behöver man slå på lamporna.
Jag blir dessutom väldigt provocerad av att påtvingas mys. Det är nästan i samma kategori som kramar. Det är svårt att vara en man som inte gillar mys och kramar idag.
Men det är inte sanningen, jag gillar det väldigt mycket, bara det är på mina premisser. Det är något jag lärt unga människor, som är själva nyckeln till att närma sig någon med mys – att det sker på ett sätt så att alla tycker att det är okej. Jag har funderat hur man ska ställa sig till det gällande ljus.
Om det demokratiskt anses vara rätt att ha lite försiktigare belysning och kanske något tänt ljus behöver jag acceptera det då? Hemma? På jobbet? När jag är på något möte någon annanstans? Kan jag hävda att det handlar om hälsa och arbetsmiljö, eller bägge? Lite mer forskning behövs nog innan jag kan helt hävda min rätt. Men tills dess vill jag be er vänligen men bestämt att slå på lampjäveln.
/Kim Larsson, ledarskribent