Visst var det väl lite svårt att lämna den här sommaren? Vissa förnekar att den ens är slut, och jag förstår det. Årets längsta ledighet får oss verkligen att koppla bort, eller kanske rättare sagt koppla på. Koppla på sånt som verkligen är viktigt.
Jag lyssnade på podden ”Bortom ekorrhjulet” nyligen, en podd om att inte leva enligt normen. I avsnittet pratade man om vi skapat ett samhälle där det vanliga är att jobba den mesta tiden av våra liv.
Det vill säga, vi spenderar med tid på våra arbeten än med familjen och våra nära. Och det är ju bara så det ska vara, enligt normen.
I samma veva läste jag ett inlägg från ledarskapscoachen Johannes Hansen som skrev ”Du jobbar övertid för att ha råd med semesterhuset, som du aldrig hinna råka till, för du måste jobba övertid. För att betala av bilen, som mest står på parkeringen, för du sitter ju fortfarande på kontoret, i jakt på fler kvadratmeter, och tidigare pension.”
Det händer något i mig när jag läser om sånt här, det kryper i mig. Men jag tycker mig också höra röster som vill vända trenden. Fler som längtar efter mer tid för intressen, för sina nära, för att varva ner.
Fler som vill bryta mönster och starta om. Och Dalarna är väl en perfekt plats för omstart?
Men att leva ett friare liv behöver inte betyda att man gör en omstart och stora förändringar. Ofta är det just de små förändringarna som gör störst skillnad. Jag brukar alltid göra en liten terminsstart med mig själv, och den här hösten ville jag att lust och längtan skulle få leda mig. Det första jag gjorde var att anmäla mig till ridkurs, det var 27 år sedan jag satt på hästryggen och jag visste inte vad jag skulle känna. Sedan jag var femton har jag försökt hitta någon sport jag tycker är rolig, men har mest tänkt ”Är det inte slut snart”, men ridlektionen var plötsligt slut och jag ville bara ha mer. Och nu ska jag gå på kurs med ett gäng andra tanter en gång i veckan, och jag får en anledning att längta till tisdag.
Kanske har vi försummat vår längtan och sånt vi tycker är roligt genom en massa måsten, och kanske har vi lyssnat för länge på alla andra och andras längtan, att vi helt glömt bort vår egen.
Kanske kan hösten bli en tid där vi skapar utrymme för sånt som är viktigt. September och oktober på otroliga färger och det ska få föra mig ut i skogen och upp på fjällen. November, årets mest kanske tråkiga månad ska jag försöka göra till en riktigt rolig. Men det händer inte av sig själv, vi måste själva styra och ta initiativ.
Och något annat jag verkligen vill inspirera till, är att sluta upp när det händer något. Vi är många som bor på mindre orter, och det är ett fåtal som engagerar sig i föreningar och organisationer, många småföretagare som skapar mer liv.
Men mer liv blir det bara om vi går ut ur stugorna och deltar. Så, låt oss göra den mörka hösten mer livfull där längtan får styra.