Kaffe verkar vara på allas läppar, ja inte te-drickarnas kanske men hos de som uppmärksammat att kaffepriserna ökat.
Kaffet är en del av vårt vardagsliv och man behöver bara tänka kaffe för att samtidigt minnas allt från tidig barndom till jobbsituationer och det förändrade sätt det har kokats bryggts i enskilda bryggare som till diverse automater.
Själv minns jag bland de första gångerna när jag fick tillgång till drycken det skedde hos min fasters sommarstuga när vi ensamma befann oss i den lilla stugan i Repbäcken. Min faster som var ensamstående glädjes av sällskapet och skulle naturligtvis bjuda pojken på kaffe, den sura drycken passade inte tungan direkt, så min faster visste man gjorde, med hjälp av en stor andel socker och grädde smakade det bättre och jag kunde dricka den speciella kokande drycken som kom från vedspisen i kökshörnet, det kändes speciellt att sitta där och sippra där i de små kopparna. Minns senare när jag arbetade med missbruksfrågor att en konsult påstod att kaffe var en av de första beroendena en person fick var just kaffe, och de var i allmänhet äldre släktingar som med hjälp av just socker och grädde lärde ut att använda den beroende framkallande drycken.
När jag sedan började på Järnverket var kaffet en viktig social del av arbetsdagen, Te sågs inte som nåt en bruksing skulle förtära, nej kaffet värmdes i en kaffekanna med hjälp av någon skärbrännare efter produktionslinjen, att hantera gasen när man med lågan förde värmen rätt var inte helt lätt och det fanns ibland någon nyanställd som missade kraften och blåste hål på kannan i botten när man skulle visa sig på styva linan och snabbt bjuda på en slurk.
Om det var sant att en chef hade protesterat när en anställd hade druckit kaffe utanför rasten, och fick till svar att får jag dricka vatten då, självklart sa chefen, skulle det göra nåt om det låg en böna i då blev det snabba svaret.
Till slut kom de i alla fall kaffemaskinerna som fick kaffekulturen att totalt förändra arbetsdagen, den samverkan som fanns i med själva planeringen av kaffepausen, när fanns det tid för så många som möjligt att hinna dricka sitt kaffe eller kanske det viktigaste att hinna kasta några ord emellan sig. Nu behövdes ingen att sätta på kaffet, ingen speciell person behövde tänka till och den goda kaffedoften väckte ingen till liv, kaffet fanns ju där i automaten.
Hur den nya kaffedrickarkulturen förändrade arbetsmiljön eller produktionen har jag ingen forskning på, men jag är helt säker på att vi tappade en hel del samvaro, minns att flera hämtade sin kopp vid automaten och sakta gick ned till sitt kontor och satt ensam med sin dator, att umgås med kaffegänget blev inte viktigt. Den sociala biten när den gemensamma stunden var styrd av att den enskilde kaffeplaneraren och doften styrde tiden, och samvaron försvann. Visserligen fanns det motståndare som såg själva samvaron som viktigare än att kaffe fanns tillgängligt hela tiden för en och en,
Men så sakteliga tog maskinerna över med allt avancerade smaker.