Hur känner du när jag skriver följande två bokstäver: AI.
Kanske blir du nyfiken. Kanske tänker du vända blad redan här. Varför?
Är det för att det är ett ”mättat” ämne? Är det för att det känns för främmande? Känns det läskigt? Jag håller med om att det kan kännas så… framförallt med alla fake-news man läser om och AI-genererade bilder och filmer som visar sig vara falska. Eller är dem just det och AI är ett sätt att skylla på det, när man inte vågar erkänna sitt eventuella misstag? Visst blir man snurrig i bollen?
Men sen finns det också en annan sida av AI. En sida som är mycket ljusare. När AI används på ett bra, och rätt sätt. Då kan det vara jättebra. Har du provat? Hur du kanske kan få tydliga instruktioner till hur du använder tekniska hjälpmedel. Eller får hjälp att förenkla en svår text. Eller till och med ta en bild på ditt kylskåps innehåll och få förslag på recept? Ja, det går faktiskt.
Sen är det ju det här med att inte använda sin egen hjärna. Men jag tror att det mer handlar om att få inspiration, och idéer, som du kanske annars själv inte hade fått. Att du på något sätt utvecklar dig själv. På ditt sätt – på ett individanpassat sätt. Tänk om skolan hade varit så? Att det fanns en mall för just dig, och inte den mall som alla förväntas passa in i?
När jag själv gick i grundskolan och skulle välja gymnasielinje, så fick jag till mig från en anställd inom skolan, att jag nog inte skulle klara av den där linjen som jag ville välja… Att jag inte skulle passa in i mallen och kraven den linjen ställde. ”Fokus Minna. Ska jag se det som en morot eller ska jag lyssna?” Jag tror jag aldrig presterat så bra i skolan som jag gjorde under gymnasiet. Men det jag vill säga med det är: tänk om det inte hade spelat någon roll hur mallarna såg ut, om jag skulle passa in eller inte? Tänk om det från början hade varit individanpassat för just mig? För dig? Så att jag lär mig så bra och effektivt som möjligt.
Tänk att få en sådan ”tokig” idé? Det fick min kollega. Tänk om det fanns en plats, där du får lära dig det du är intresserad av, med AI som hjälpmedel. En plats där du samtidigt får en gemenskap på dina villkor, får utforska olika verktyg för att hitta det som passar just dig och din idé bäst. Att få ett sammanhang. Få komma bort från hemma för ett tag. Få inse att man faktiskt kan lära sig saker… trots att man aldrig tidigare gjort det. För att den vanliga mallen inte passade. Tänk att den platsen finns idag. Det är det som är så fascinerande med min kollega. Han låter inte sina idéer stanna som idéer. Han försöker göra de till verklighet.
Tänk att den här ”tokiga” idén, var den första ansökan kopplad till AI som Allmänna Arvsfonden tog emot? Och det blev även det första projektet att ta emot medel inom området. Vi har i dagsläget välkomnat våra första deltagare, som har sin egna arbetsplats och allt de behöver för att förverkliga sin projektidé. Vi har lärt oss om hur vi kan använda AI för att förenkla för oss själva. För att få mer inspiration. Men viktigt att tillägga här är den mänskliga biten i det hela. Det tror jag en AI aldrig kan ersätta. Men den kombinationen är riktigt intressant.
Nu ser vi fram emot att välkomna fler deltagare, och visa den ljusa sidan av AI. Och förhoppningsvis få fler människor att förstå att det går att individanpassa inlärning. Trots att någon säger att du inte kommer klara det.