Det började med att Gustaf Säljgård och hans bror Marcus funderade över hur man skulle kunna vidareförädla potatisen på Säljgården. Första tanken var att det skulle bli en chipsfabrik men istället blev det tillverkning av potatisbrännvin och gin. I det gamla slakteriet vid flygfältet i Dala-Järna inryms nu ett destilleri som Gustaf startade för två år sedan.
– Lokalerna hade ju redan livsmedelsstandard och här finns den säkerhet man behöver för sprittillverkning.
De reflekterade över att göra något mer av potatisen när suget efter ekologiska produkter minskar.
– Det är inte alltid vi får ut värdet av den ekologiska potatisen vi odlar.
Första idén var tillverkning av chips.
– Men vi fick kalla fötter för det var så stora investeringskostnader.
Men en dag för drygt två år sedan satt Gustaf i skogsmaskinen och funderade.
– Man har ju alltid skojat om att man kan bränna sprit av potatis och då bestämde jag mig för att göra det istället.
Första steget var att hitta destilleringsutrustning och söka tillstånd för att tillverka sprit.
– Det var enkelt att får tillstånd men det är en tuff bransch jag gett mig in i. Det är mycket jobb innan flaskorna är färdiga att sälja.
Att Gustaf började med brännvin och gin beror på att exempelvis whisky måste lagras i minst tre år innan det får kallas whisky.
– Så länge kan jag inte ligga ute med pengarna för investeringarna innan jag får inkomster av försäljningen. Därför blev det ett brännvin och en gin först. Gin är ju en väldigt populär spritsort idag och det är ingen lagringstid på den.
Har tidigare bryggt öl
Gustaf lärde sig hantverket att destillera fram sprit på Youtube.
– Det är inte så jättekomplicerat och jag har glädje av att jag tidigare har bryggt öl på hobbynivå. Mäskningen är det svåraste men det är samma process som i ölbryggningen.
Potatisen skalas, krossas och kokas innan mäskningsprocessen börjar. Då tillsätts enzymer som bryter ner stärkelsen till lösbart socker. Så jäser mäsken 2-3 dagar innan destilleringen.
– En gång jäste mäsken så snabbt att jag nästan fick en jäsexplosion. Hela destillerilokalen blev täckt av mäsk.
Järnahästen på etiketten
Namnet på Gustafs produkter, Eldfamnes potatisbrännvin respektive gin, kommer av att Dala-Järnas version av dalahästen heter Eldfamne som pryder etiketterna.
– Göran Samuelsson, som snidat till Dala-Järnahästen, hade en morfar som var med om en brand när han var liten. Det enda han fick med sig ut var en trähäst. Den blev sedan som en skyddssymbol mot eld och det är viktigt i ett destilleri eftersom det uppstår explosiva gaser där.
Dessutom är det kutym i destillerivärlden att man döper sin anläggning.
– Annars är det otur och då var det naturligt att min får heta Eldfamne.
För att få fram rätt smak på ginen har Gustaf experimenterat med kryddblandningar.
– Först och främst är det enbär. Annars är det inte gin. Sedan är det korianderfrö, rosmarin, kardemumma, svartpeppar, citronskal och angelikarot. Sedan fick familj och vänner smaka och berätta vad de tyckte.
Oväntad reaktion
Gustaf fick också oväntade reaktioner på sin gin.
– Många som dricker den säger att de tycker att den är god fast de inte brukar gilla gin, för att den har en kryddig, blommig smak med citruston.
Att göra brännvin på potatis ger en annan smak än om man gör den på spannmål.
– Utan att det är något socker i den så upplever man den som söt och mild.
Systembolaget är den viktigaste försäljningskanalen.
– På några lokala butiker finns de på hyllorna. Annars hittar man dem i beställningssortimentet. Dessutom hittar man dem på hotell och restauranger både i Dalarna och Stockholm.
Fick silvermedalj
Första året gjorde Gustaf sprit av cirka 10 ton potatis.
– I år är det ungefär samma nivå men jag hoppas förstås att efterfrågan ska öka.
För att marknadsföra varorna är Gustaf på olika mässor.
– På Gin & tonicfestivalen i Dylta bruk fick vi silvermedalj för vår gin.
I framtidsplanerna finns whisky med.
– Det är fortfarande på planeringsstadiet.
Gustaf tycker det är kul att hålla på med de olika processerna för att tillverka spriten
– Det bästa jag visste när jag var liten var att se Hemliga Arne i Trazan och Banarne. Han var bland en massa bubblande kolvar och tog en dryck när han blev Hemliga Arne. Det är lite så jag håller på idag i destilleriet.
Men att jobba med destilleriet på heltid tror han inte på.
– Min vision är att kunna jobba på familjegården med potatis och spannmål under sommaren och med destilleriet på vinterhalvåret.
Relaterade artiklar:
Dans- och musikskolans åtta år med nödlösningar – uppgivet bland personal och elever (2023-09-28)Nu väntar två jubileumsår för Vansbrosimningen (2023-09-27)
Hyfsad skörd i Västerdalarna trots allt – men dåligt betalt (2023-09-21)