Nu öppnar vi upp landet, och covid19-diskussionerna börjar avta. Debatten om vaccination verkar dock ligga kvar som ett grått hölje över landet fortfarande.
När det gäller vaccinationsmotstånd så har jag hört både sakliga och icke sakliga argument. Helt klart finns där resonemang som är meningsfulla också, det är inte det jag säger. Någon tycker att man varit för kvick med detta, att det kanske har missats saker eftersom det gått så otroligt snabbt att ta fram.
Det argumentet håller om man inte sätter sig in i andelen forskning som gjorts innan detta, utan bara tänker att detta kom från 0 – 100 under loppet av en pandemi. Det gjorde det givetvis inte.
Att Katalin Karikó redan 1973 befann sig i Szeged i Ungern och forskade på RNA-molekyler innan hon slutade 1985, vet givetvis inte allmänheten om. Det går att läsa om förstås men det kräver efterforskning.
Det har blandats känsloargument med argument som delvis eller helt har poänger, men hittills har jag inte hittat något som skulle resultera i att jag skippade att ta sprutorna.
Det som många vaccinmotståndare hävdar är ju att de mest udda sakerna har skett efter att man tagit vaccinet. Det kan t.ex vara någon som hävdar att de dött av vaccinet – sen säger läkemedelsbolaget att det inte stämmer, och det ger ännu mer eld åt misstron för dessa bolag givetvis. Särskilt hos den oinsatte.
Men faktum är att när så många människor gör en sak, i detta fall vaccinerar sig, och sedan själva får rapportera biverkningar kring detta, så händer intressanta saker.
Enligt socialstyrelsen drabbades t ex 27 500 personer av stroke 2019. Runt 90 000 personer dog samma år. Dessa personer kan vara de som tar vaccinet. Som helt enkelt hade fått stroke eller dött ändå. Läkemedelsbolagets uppgift är att titta på om det berodde på deras spruta. Hittar man såna kopplingar kommer man inte fortsätta att vaccinera. Titta bara på vad som hände med Astras vaccin.
Men nu öppnar landet upp, och man kan få sin vaccination bevisad. Nu får alla ta konsekvenserna av sitt handlande gällande vaccination. Jag vet att jag kan resa när det blir aktuellt, och kanske får ni andra stanna hemma. Det är en viss tröst eftersom ni inte varit beredda att ta ett solidariskt ansvar, utan bara tänkt på er själva.