Premiären av Gunilla Wennbergs Där älvarna samman flyta spelades 1986. Kommande dagar ger Gagnefs Amatörteaterförening den 40-årsjubilerande föreställningen. — Vi gör verkligen detta i Gunillas anda, säger regissören Hanna Östman.
Det är tisdagskväll vid Ängsholns folkpark i Gagnefs kyrkby. Eller för att vara helt korrekt är vi ett trettiotal trappsteg ner från det ”ordinarie folkparksområdet”. Där alldeles intill älven håller Gagnefs Amatörteater till.
Under de kommande dagarna (när detta nummer av Dalabygden kommer ut) kommer föreningen att ge Där älvarna samman flyta. En föreställning som skrevs och regisserades i sin ursprungsversion av Gunilla Wennberg. Där älvarna samman flyta, rent geografiskt sker en handfull kilometer söderut, från spelplatsen.
Det var också Gunilla som låg bakom att just denna spelplats ”föddes”. Detta i Ängsholns folkpark (som drivs av Gagnefs IF), men i en del av parken där enbart Gagnefs Amatörteaterförening huserar.
— Det var inför premiären 1986 som den här spelplatsen skapades. Innan dess var det ”bara” skog här. Men platsen röjdes, byggnaderna och läktaren byggdes. Och det är ju en fantastisk plats att spela på, dessutom med älven som kuliss. Det är magiskt, säger Hanna Östman som regisserat sedan 2010.
Ett trettiotal personer ingår i ensemblen som ska ge föreställningen som senast spelades för tio år sedan (under åren däremellan har När trollen flydde Gagnef; Asagudarna samt Tid att skörda spelats).
Spelet har tydlig historisk koppling till Gagnef. Det var i slutet av 1700-talet som ”Kierstin Persdotter, som den sista kvinnan i Gagnef som halshöggs och brändes på bål. Bestraffningen fick hon för att hon mördat sin svärfar med arsenik. Soldat Per Persson Släkt, Kierstins svärfar, misshandlade barn och kvinnor på gården Gråns i Gagnef, han förgrep sig på sina döttrar, och för att göra livet drägligt för sina barn och för att förhindra att han skulle förgripa sig på dem med tog Kierstin detta stora beslut om att ta honom av daga…”, beskrivs föreställningen.
— Gunilla Wennberg skrev spelet i mitten av 1980-talet. I skrivarprocessen hade hon med sig Henry Öst som forskade i ämnet. Flera repliker har hämtats ur rättegångsprotokollen. Och historien är autentisk, vi har i princip bara bytt namn på några personer av teatermässiga skäl, för i mer eller mindre alla hette Britta, säger Östman med ett leende.
Går det att relatera till spelets handling även i dagens samhälle?
— I familjen som vi får följa pågår hustrumisshandel, incest (som kallades blodsskam under den här tiden); barnaga samt fattigdom och spritmissbruk. Dessa ämnen är i högsta grad aktuella även i dag. Men det är i en helt annan miljö. Med detta sagt så ska vi säga att just detta är ett spel som är anpassat mot vuxna, säger regissör Östman.
Hur kom det sig att du blev regissör?
— Jag hade inte haft en enda tanke på detta innan Gunilla ställde frågan 2006. Jag förstod inte vad hon menade, för jag hade aldrig regisserat. Men hon trodde på mig och visade tydligt att hon gjorde just detta. Jag gjorde mitt första år som regissör 2010. 2011 hade jag uppehåll då jag hade ett litet barn. Året därpå gick Gunilla hastigt bort under våren, men vi bestämde oss för att spela ändå. I hennes ära. Och jag tror inte på andar och så, men vi känner verkligen att Gunilla finns med oss här när vi spelar, säger Östman som gjorde sin första föreställning som trettonåring under premiäråret 1986.
Kierstin Persdotter spelades då av Hannas mamma Gun som nu 40 år senare finns med i ensemblen. Detta i rollen som Kierstins farmor.
— Vi är ett stort och härligt gäng. Åldersspridningen är från 6-77 år och den övervägande majoriteten kommer från Gagnefs kommun, och kommunerna här intill. Och vi försöker verkligen arbeta vidare i Gunillas anda. Jag minns hur mycket teatern betydde för mig som ung. Jag var mobbad, men här fick jag vara med. Och Gunilla såg varje person och var tydlig med att alla är lika viktiga i föreställningen oavsett om man har två repliker eller om man spelar huvudrollen. Detta är något som jag försökt bygga vidare på nu i min roll som regissör, säger Hanna Östman i Gagnefs Amatörförening, som i år prisats med kommunens kulturpris.
Motiveringen: ”För sitt fyrtioåriga engagemang som en levande och betydelsefull kulturaktör i Gagnefs kommun, där scenkonst som både roat och oroat har berört publiken och skapat gemenskap, eftertanke och samtal. Med invånarnas delaktighet på scenen har man byggt broar över generationsgränser och gjort kulturen tillgänglig och levande för många. Under alla år har verksamheten varit en viktig kraft i kommunens kulturliv och bidragit till att stärka både kreativitet och sammanhållning i bygden.”