Såhär års konverseras det frekvent om vad som ska hittas på under sommaren. Det är ett intressant kulturellt fenomen, de folkrörelser som skapats kring vår lediga tid.
Under 88 år av lagstadgad semesterrätt har sättet vi spenderar ledigheten tagit sig olika form. Vad är det som definierar vår tids sätt att vara ledig?
Under 1920- och 30-talen blev havsbad stort på riktigt, även om det varit populärt bland societeten ändra sedan 1800-talet. Under 1950- och 60-talen slog bilsemestern igenom och det campades, tältades och tutades frisk runt om i landet. Ett sätt att semestra som åldrats med värdighet, till skillnad från 1970- och 80-talens trendiga charter som möjligtvis är populärt bland barnfamiljer och klimatförnekare. Det känns inte lika modernt med flygbränsle och massturism längre.
Under pandemin blev det populärt att vandra i fjällen och friluftsliv i allmänhet fick ett uppsving, men efter rapporter om bristande kunskaper om allemansrätten och trängsel, nedskäpning och skingrade renflockar verkar det ohållbart att expandera turismen i fjällen hur mycket som helst.
Stugsemester är en stående klassiker, nästan hälften av befolkningen har tillgång till ett fritidshus via släkt och vänner eller äger ett själva. Men jag upplever att det krävs en annan typ av ekonomi för att köpa ett fritidshus i dag än jämfört med hur det var på 1990-talet.
Det finns vissa etablerade bilder av vad som är trevligt att göra när vi är lediga från jobbet och samtidigt så skilda önskemål. Vissa vill ha sitt livs äventyr, efter månader av förberedelser, med allt vad det innebär av lidande och risk för skador och dödsfall.
Andra tänker sig att på semestern, då ska de bli den där snygga, tjusiga versionen av sig själva som inte hinns med till vardags, men sedan när semestern kommer går man runt i underkläder i trädgården i en gammal keps prickig av falurödfärg utan en tanke på vad någon annan skulle tycka om hur man såg ut.
En del kanske åker på en romantisk resa, för att upptäcka nya platser och komma bort från vardagen men sedan blir det dåligt väder och dålig mage och dålig stämning. Det virala uttrycket ”alpine divorce” är ett fenomen där tjejer från hela världen vittnar om hur de har blivit dumpade mitt på en vandringsled uppe på ett berg.
Vissa kanske inte ens har semester, för vem ska då sköta djuren? Eller så måste någon jobba på ett andra jobb för att få det att gå ihop ekonomiskt.
För några är semester förknippat med utlandsresor, pool, hotell och ett begränsat ansvarsåtagande, förutom att tillgodose de egna kroppsliga behoven. Semestern är också det perfekta tillfället att fullkomligt ge vika för sina hyperfixeringar och autistiska drag till exempel båt-autism, grill-autism och fiske-autism.
Jag kanske har hittat på det helt själv men jag tycker mig se hur semester har gått från att handla om återhämtning till att vara identitetsskapande och upplevelseorienterat.
Vi åker inte ut på landsbygden för frisk luft, färska råvaror och motion, utan för att branda oss som byggnadsvårdsintresserade och självhushållande.
Vad man vill göra på semestern är väl den eviga frågan, men borde vi i stället fråga oss vem vi vill bli under semestern? Den händige hemmafixaren? Den stilige soldyrkaren? Den äventyrliga överlevaren?