Under särskilt 1950- och 1960-talen blev många medborgare i Sverige tvångsförflyttade från norra Sverige till de expansiva tätorterna i söder. Resultatet var tveeggat på samhällsnivå men ofta katastrofalt på individnivå. Tanken på den tiden var att flytt av arbetslösa, där övriga i respektive familj räknades in som flyttbara, genom flytten skulle lösa arbetslösheten och ge hela samhället en ökad ekonomisk tillväxt.
Nu kräver olika makthavare att vi bör tillämpa samma metod för att tvinga arbetslösa i söder till jobb i norr. Annars bör man hota med indragna förmåner. Efter en tid blev vi medvetna om att tvångsflyttningar med risk för utebliven ersättning om man vägrade att flytta inte sällan hade en hög social kostnad med tillförande negativ samhällsekonomi. Många vantrivdes – inte minst barnen – efter flytten i nybyggda hyreshus efter att de sociala nätverken i utflyttningsorten slagits sönder. Vad talar för mer positiva effekter idag?
Den omfattande kritiken mot tvångspolitiken under de aktuella åren skapade en helt ny politik där man i stället flyttade olika företag och i början av 1970-talet även statliga tjänstejobb från södra och mellersta Sverige till regionerna i norr. Politiken kallades aktiv regionalpolitik med start 1965 och med statliga bidrag som smörjmedel. Nu tycks detta vara glömt och tankarna om tvångsflytt aktualiseras på nytt.
Om man skall fylla de tillgängliga jobben i norr med arbetskraft från bland annat storstäderna bör man i stället tillämpa Bräcke-metoden för att få en win-win-effekt. När Bräcke kommun för ett antal år sedan önskade fler invånare till de tomma husen och halvfulla skolorna bjöd man in föräldrar med skolbarn till informationsmöten i storstäderna – mest Stockholm. Sedan erbjöds intresserade individer och familjer gratis resor till Bräckes olika miljöer för att studera möjligheter, boende, service och kontakter med lokalbefolkningen.
Resultatet efter flera års satsningar var mycket positivt. Alla inblandade personer blev vinnare. Man upptäckte dessutom ett annorlunda levnadssätt och lägre levnadsomkostnader. Att erbjuda en ny miljö med nya möjligheter borde prövas som alternativ till tvång. Det skulle gynna norra men också övriga Sverige!