Nu börjar det igen. Nästintill maniskt scrollar jag igenom flödet på alla begagnatsajter jag kan komma på.
Fast jag aldrig någonsin har sett den så vet jag exakt hur den ska se ut och vad den ska ha för egenskaper. Den har höga krav på sig för den ska vara så gott som perfekt.
Det blir så när livet går in i en lite kaotisk fas, på det lilla planet såväl som det stora världsliga planet.
Då behöver jag den perfekta väskan!
Den ska vara rymlig, men också behändig nog att ta med sig i lite mindre och festligare sammanhang (som om jag hamnar där speciellt ofta …).
Ju äldre jag blir desto mer behöver jag tydligen ha med mig. Som ung hade jag betalkort, leg och hemnyckel som oftast kunde klämmas in i BH:n när jag gick utanför dörren. I dag är det borste, hårklämmor, pennor i drivor, en stor nyckelknippa, gärna datorn och en bandspelare (vem vet när man stöter på ett ljud man vill spela in?), en anteckningsbok, hörlurar, en bok, gärna en flaska vatten och så den obligatoriska mobiltelefonen.
Ni fattar, den här väskan kräver sina mått för att allt ska få plats. Men man vill ju inte gå runt och se ut som att man ska på en weekendresa hela tiden, så det gäller att den samtidigt liksom är nätt.
Tro mig, jag har redan den ”perfekta” väskan här hemma, eller flera om jag ska vara ärlig. Men de flesta jag har beställt hem i tron på perfektionen har gått vidare i flödet av begagnatannonser eller kunnat köpas av någon annan på en loppis, där den hamnat när jag upptäckt en spricka i den fina fasaden. Kanske var det svårt att hålla ordning i den på grund av att den saknade innerfickor, eller så hade den för många innerfickor så att det var det kaoset bestod i. Kanske var det axelremmarna som var för långa eller för korta, eller så saknade den dragkedja.
Det finns många småfel man kan upptäcka när man har höga krav.
De väskor jag ändå valt att behålla har småfel, men har ändå fått turen att accepteras, än så länge.
För när den Perfekta väl kommer så är tanken att jag bara behöver just den.
Då ska alla andra väskor som upptar plats i min garderob få gå vidare i konsumentflödet.
När jag väl hittar den där perfekta väskan kommer jag att finna ro. Jag kommer aldrig mer att behöva leta. Jag kommer bara ha EN väska, trogen som en vän, som jag lätt hittar minsta sak i, det ska vara som att gå in i ett städat rum eller sätta sig vid ett välorganiserat skrivbord.
Nu är jag ju tillräckligt mycket hobbypsykolog för att fråga mig själv varför jag inte bara städar mina rum eller organiserar mitt skrivbord. Bara där kanske lugnet skulle infinna sig?
Nej, det verkar alldeles för omständigt – bättre då att leva på scrollandet, den kanske dyker upp där en vacker dag och skänker frid till mitt inre kaos, den perfekta väskan som rymmer allt men också inget.
Oj, nu plingar det här i telefonen, måste rusa till ombudet och ta ut paketet med fem perfekta veckor jag beställt hem på prov, en av dem kan vara den länge efterlängtade perfektionen …