Träffar under mina dagar många som funderar över hur ålderdomen förändrar minnesbilder, och då inte bara på tankar av man tycker sig minnas allt mindre av. Hur många är vi inte som ibland pratar om personer vi känt, men där det är totalt stopp att få fram namnet, det ligger på tungan eller långt bak i huvudet brukar vi påstå.
När man börjar bli äldre finns ju oron ibland för de åldersrelaterade minnesförändringar som blivit allt vanligare bland befolkningen och en av de största orsakerna till det sägs vara att vi helt enkelt blir allt äldre.
Tänk på att globalt har medellivslängden ökat från 45 år i början på 1900 till över 70-tal idag. I Sverige ligger vi högt, strax över 80 år för män och 84-85 för kvinnor och antalet 80-åringar ökar ännu snabbare. Då är det enkelt att förstå konsekvenserna av ett längre liv, någonstans kanske en del av våra funktioner inte orkar vara maratonlöpare.
Nu behöver man ju inte skylla allt på ålder och stress eller nåt annat när vi står där och försöker kommer på vad den där killen hette som jobbade på Kallvals i i Domnarvet på 70-talet eller hon som bodde med honom som flyttade hit från Göteborg eller nånstans därifrån. Ibland står vi några där och försöker minnas, och fem minuter efter sitter det där så tydligt och då har kompisarna redan gått.
Har fördelen att få möjlighet att bada bastu med campingkamrater och i veckan började vi prata runt i bastuvärmen och då kom vi in på minnen som sitter lite extra på grund av vad vi hållit på med under våra yrkesliv.
Jag som under många år jobbat med yrkesinriktad rehabilitering som facklig och HR minns många gånger det som gjorde att ”ärendet” kom till min kännedom eller vad som var den grundläggande orsaken till att jag var inblandad på något sätt. Oftast både diagnos eller liknande men och den försäkringsmässiga processen, den anställdes namn däremot kommer längre ned på minneslistan.
Min bastukamrat har tidigare jobbat bilförsäljare och han har ett otroligt minne av bilars registreringsnummer, vilket för mig är svårt att fatta, ett registeringsnummer för mig är lika svårt att minnas som min första skolfrökens skonummer. Den tredje av oss bastubadare hade ett osvikligt minne av artikelnummer av sina arbeten. Och visst är det väl så att vi bär med oss saker i våra hjärnor som ibland poppar upp när vi minst anar.
Skulle tro att många av oss äldre minns telefonnumret som vi en gång växte upp med i våra barndomshem ni vet det där femsiffriga numret som de sedan krånglade till med en siffra till. Många fick tänka till då bara på grund av en ny siffra först.
Efter en lång semester brukar ju datasupporten också få några samtal om anställdas koder till datorer och annat så att man ibland råkar ut för det som kallas minnesförlust behöver ju inte betyda något negativt, utan tvärtom vara så att man kopplat ifrån jobbet njutit av semester och släppt tanken på sin vardag och återhämtat kraft och styrka med en avslappad hjärna den behöver ju inte ha varit slapp utan bara varit någon annanstans.