Vi är när dessa rader skrivs halvvägs in på de olympiska spelen i Milano Cortina.
Sexton svenska medaljer var mitt tips inför mästerskapet. Elva är hittills insamlade. Och mycket talar för att det kommer att fyllas på en del i den svenska medaljkolumnen under kommande vecka. Så det känns som att mitt positiva tips trots allt var för negativt.
Starkaste positiva minnen hittills? Frida Karlssons dubbla uppvisningar på distansloppen och att Linn Svahn äntligen fick lyckas på ett mästerskap.
Största negativa minnen? Lindsey Vonns extremt obehagliga jättekrasch, och det svenska totala misslyckandet på herrstafetten. Att Sverige skulle riskera att bli sist i en mästerskap i längdåkning trodde jag verkligen aldrig att jag skulle behöva uppleva.
OS går alltså in för ”landning” under kommande helg. Men då är det dags för en annan klassiker inom idrottens värld.
Den största av dom alla i svensk idrott.
För jag har svårt att hitta något som passar bättre inom epitetet svensk idrottsklassiker än just Vasaloppet.
Niomilautmaningen Vasaloppet avgörs som bekant första söndagen i mars, och dit har vi ju när dessa rader skrivs ytterligare en dryg vecka.
Men kämpandet i riktning mot målportalen i Mora inleds redan på fredag. Eller egentligen gjorde det väl det redan förra året.
För det är ju det som är en av styrkorna med Vasaloppet och alla andra motionslopp runt om i landet. Det är det som ”ger oss” den träningsmotivation som många gånger kan krävas för att ge sig ut på det där träningspasset en regnig kväll i oktober eller en snöig januarisöndag.
Nu kommer belöningen.
Detta för att kunna staka in under ”I fäders spår för framtids segrar”-devisen. Alla som gör det är på många sätt vinnare, och det oavsett om man är just först in under mållinjen, eller får kämpa i över tolv timmar för att få sträcka armarna i skyn över mållinjen.
Vilka vinner då?
Jo, jag tror faktiskt att det blir en häftig dalarepris i Vasaloppet. Förra året var Malungs Stina Nilsson helt överlägsen i sin debut i Vasaloppet. Hon var oerhört trött de sista kilometrarna (jag vet, det är alla, men Stina var verkligen sliten mot slutet) men fixade segern. Hon visade att hennes egenskaper både taktiskt och fysiskt passade perfekt i niomilaresan från Berga by. Och hon och hela hennes team (norska Team Ragde Charge) har Vasaloppet som säsongens överlägset största mål. Detta gör att Stina tar andra raka segern.
Och det tror jag även Bjursås och Lager 157 Ski Teams Alvar Myhlback gör.
Myhlbacks stakegenskaper har visat sig i både världscupen och i OS den här säsongen. Och han har dessutom varit på pallen i den italienska motsvarigheten till Vasaloppet, Marcialonga under vintern.
Om inte Myhlbacks olympiska äventyr kostat för mycket har jag svårt att se vem som ska kunna spöa honom i en spurt på Vasagatan i Mora.
Så jag tror på andra raka även där.
Men det finns givetvis utmanare. Moras (och Team Eksjöhus) Axel Jutterström är en av dessa.