Jag hann knappt hem från skolan och öppnat ytterdörren till vårt radhus förrän jag började leta efter det.
Spelet som min lillasyster fått i födelsedagspresent.
Det var inte vilket spel som helst, utan ett litet dataspel, som man kunde vika upp till två små skärmar och spela med hjälp av några få knappar.
Grafiken var svartvit i all sin enkelhet, men det här var i början på 1980-talet och ett sådant spel var mycket nymodigt på den tiden.
Nu hade min syster rekordet på sin egen present, men inte så länge till.
Det skulle jag minsann se till.
Jag hittade spelet och låste snabbt som sjutton in mig på toaletten.
Där tänkte jag sitta och spela ända tills JAG slagit rekord och där fick jag sitta.
Jag minns att det ropades att middagen var klar, men jag lyssnade inte på det örat.
Jag ville ju slå rekord.
Det är nog en av de få gånger jag medvetet tävlat mot min syster.
Varför vet jag inte. Jag vill bara slå hennes rekord! Jag var ju mycket äldre än henne.
Hon själv tyckte inte om att tävla. Varken då eller nu.
Jaaaa, nu är min lilla lillasyster inte så liten längre. Hon ska nämligen fylla 50 år! 50!
Har hon verkligen blivit så stor?
När hon föddes var jag 7 år.
Hon var den gulligaste jag visste. Det var ganska stor åldersskillnad mellan oss, men jag var så glad när hon kom.
Jag gick runt i vårt område och plingade på hos kompisar och berättade att jag att nu hade fått en lillasyster, som jag snart kunde leka med.
Även om vi inte gjorde det då, har hon kommit att bli en av mina bästa vänner som vuxen och vi pratas vid så gott som varje dag.
Ibland när jag tänker på henne, ringer hon plötsligt upp mig eller skickar ett sms.
Det är som om det vore telepati.
Vi är inte lika till utseendet. Däremot i tanke och sätt. Ändå är vi så olika.
Ta det här med trädgård till exempel.Min syster har gröna fingrar, kan mycket om växter och blommor. Hon älskar sina dahlior i alla fantastiska färger, att vara ute i sin trädgård, att besöka handelsträdgårdar och trädgårdsmässor.
Mina fingrar däremot inte gröna. Inte det minsta.
De har någon annan färg. Oklart vilken dock.
Jag däremot älskar att gå på bokmässor, men dit skulle inte min syster vilja följa med.
När vi skulle gå på stan då vi var yngre fick jag till och med lova henne inte gå in i en enda bokhandel, vilket jag gärna hade gjort.
Hon är musikalisk som få.
Hon spelar fiol med bravur och redan när hon slår an första tonerna märker man vilken takt hon har.
Hur det låter när jag försöker spela fiol vill jag inte beskriva här. Det skulle nog klassas som plågsamma ljudförsök.
Hon spelar nyckelharpa också. Jag förstår inte hur hon får till fingrarna när hon spelar Spelmansglädje så där utan vidare.
Hon tycker om att sjunga och dansa, precis som jag, och hon är en fantastisk mamma.
Jag är så stolt över min lillasyster och vi har alltid roligt när vi ses, men tävla, nej, det vill hon inte. Vare sig i spel eller annat. Det är bara hennes storasyster som vill. Om jag får vinna eller slå rekord, alltså!