De olympiska spelen har onekligen ett särskilt skimmer över sig.
Mina egna premiärolympiska minnen kommer från 1984. Att då, som åttaåring, lyckas tajma in ett påssjuke-insjuknande lagom till tävlingarna i det då jugoslaviska Sarajevo var faktiskt helt optimalt.
Där och då växte ett redan sedan tidigare stort idrottsintresse, och allra starkast är minnet från herrstafetten på skidor där Gunde Svan och ryssen Nikolay Zimjatov gick ut tillsammans på slutsträckan.
Gunde åkte ifrån ryssen på en plats där tv-kameran inte följde åkarna, ni vet detta skedde under en tid när stor del av längdåkningssändningarna vid sidan av kaviarmackstuggandet och oboydrickandet ägnades åt att titta på en snötyngd gran i mitten av bilden och en rullande klocka i högra hörnet av densamma.
Det återstod bara några hundra meter till mål när kameran åter fångade upp en ensam åkare i ett snömoln, detta efter en vådlig vurpa i en snabb utförskörning.
Christer Ulfbåge, refererade i SVT: ”Var det Svan som föll där?”.
”Ja”, slår expert Bjarne Andersson fast.
”Åh, herre gud”.
Men skidkungen från Skamhed hoppade snabbt upp igen och skidade i mål som vinnare, med ryssen ett 20-tal meter där bakom.
Och i en soffa i nordöstra Småland hade fascinationen för såväl den till fallande och senare segrande Svan-en och hela det olympiska konceptet vuxit ytterligare.
Nu är det alltså dags igen.
Den 26 juli drar de 33:e olympiska sommarspelen igång, och denna gång med Paris som värd.
Det vi redan nu vet är att det kommer att bjudas mer dramatik och ”åh-herre-gud”-ögonblick.
Om vi tar på de dalapatriotiska solglasögonen är det bara att hoppas på att ett av dessa kommer att bli till förmån för mountainbikecyklisten från Falun, Jenny Rissveds.
Rissveds trampade hem guld i sin första olympiska start 2016 i Rio de Janeiro.
Nu åtta år senare är hon på jakt efter en ny framskjuten placering.
Och även om det olympiska mottot att ”det viktigaste i livet inte är att segra, utan att kämpa väl.”, myntat av baronen Pierre de Coubertin till de moderna olympiska spelens födelse, så handlar OS på gott och delvis också på ont om att uppfylla medaljmässiga drömmar, och detta både för de aktiva som står för prestationerna och för de som sitter och käkar kaviarmackor och dricker O’boy hemma i en tv-soffa var denna nu än må vara placerad.