Årets fiskeresa för mig i Norska havet där jakten på fisken är en stor del av resan, långt ute till havs på en ö där vågor hindrar båtarna att ha uppsikt i varandra när man åkt ifrån varandra en bit. Långt där ute fanns klippor där skvalpet från strömmarna och vinden visar hur vågorna bryter ytan.
Under sommaren har jag träffat många som av olika anledningar fått sina liv förändrade av olika anledningar.
De som blivit ensamma i sitt sociala liv på grund av separationer, dödsfall, sjukdomar och ändrade arbetsförhållanden genom att jobbet försvunnit eller förändrats så att möjligheten att kunna arbeta kvar försvunnit.
På ytan ser vi varandra på promenaden eller i affären, de som vi kanske jobbat med i många år, vi stannar till med den klassiska frågan ”hur är läget” är allt bra med dig. Frågan är mest retorisk och svaret vi förväntar oss är ”jag det är skapligt” att gå under den ytliga promenadfrågan är knappast på tungan.
Att det mesta vi upplever går lite upp och ned och inryms just i svaret att det går skapligt är det naturliga i livet. Men ibland kommer vi till stunden där vågorna bryter av med något vi inte styr över ligger under ytan och tvingar oss till förändring. De flesta hindren kommer vi runt även om vägen ibland blir lång men vissa gånger behöver vi hjälp för att komma över eller förbi och bär med oss konsekvenser som sitter fast i många år.
På fiskeresan fungerade radion till slut och vi hittade varandras båtar genom att följa andra öars riktning och en bra GPS, att stanna till för hitta varandras koordinater är en metod i verkliga livet som hjälper. Samtalet kan vara den GPS som vi behöver för att hålla rätt riktning mot den hamn vi alla söker oavsett resans mål.
I mina yrken har jag träffat så många som mitt i livet drabbats av förändringar som de flesta aldrig trodde de skulle få uppleva, det är självklart ett sätt att överleva, skulle vi tro att varje bilresa skulle sluta med katastrof, skulle ju ingen med sunt förnuft sätta i startnyckeln och köra iväg, charterresorna till varmare länder skulle stå tomma, de flesta tränger bort det negativa och bortser från det som kan hända oss.
Det som oroar mig mest idag som person är tystnaden som uppstår när någon råkar ut för saker den har svårt för att påverka, man kan se det i sociala media eller på arbetsplatsen. Blicken riktar sig mer på individen än på orsaken till det beteende som individen tar till för att undvika den katastrof som den enskilde känner tar tag i denne.
Att finnas där vågorna bryter och möta upp personen när situationen blir ohållbar, visa på vägen runt eller bara hålla i när strömmarna är som värst. Kan vara till stor hjälp inte bara för den personen utan för många runt omkring, det kan vara i familjen eller på arbetsplatsen.
Efter en lång resa hem från Bodö med erfarenheter från hög sjögång till långa mil där blicken hela tiden kollade om det fanns djur som ren och älg som eventuellt kunde stå där på fjället, kom vi till slut fram hem till Dalarna.