Idrott hela livet är något av en självklarhet inom idrotten idag. Men det var först vid Riksidrottsmötet 2015, när svensk idrotts strategi 2025 fastställdes, som det bokstavligt blev verklighet. Svensk idrott ska organiseras så att barn, unga, vuxna och äldre ska välja att idrotta i förening under hela livet, hette det.
Just idrott för äldre har idag utvecklats ytterligare och blivit en positiv spiral i samhället. Något av en trend. I Dalabygden har vi de senaste månaderna speglat många olika idrottsaktiviteter för äldre i våra 15 kommuner.
Många föreningar i Dalarna har startat ”Idrott 65+”. Det handlar om gå-fotboll, gå-handboll, gå-innebandy med mera.
Idrott hela livet blev inte bara en pappersprodukt utan har blivit verklighet och framför allt något som ger många, många så mycket glädje.
Idrott 65+ är inte bara rörelse i anpassad takt utan lika viktigt, om inte viktigare, är den sociala samvaron. Kamratskap och glädje i en härlig kombination av lite rörelse.
I över 20 år var jag aktiv handbollsspelare, men än har jag inte provat på gåhandboll. Däremot är jag under vinterhalvåret en flitig gäst på ett av Faluns gym. Minst tre dagar i veckan drar jag på mig träningskläderna, tar skorna i handen och en kort promenad till gymmet strax efter sju på morgonen.
I ärlighetens namn måste det bekännas att jag inte alltid går dit med ett leende på läpparna. Däremot kan jag lova att leendet och tillfredställelsen finns där efter en timme.
Då har man lyft några ton, men framför allt har man haft en trevlig stund i glada vänners lag. Anders, Ann-Sofi, Kerstin, Raymond, Leif, Roland, Hars-Erik och några till är som vanligt på plats. Det cyklas, lyfts, pustas, slamras, svettas, men mest av allt har vi gett varandra några positiva ord i kampen mot vikterna.
Ingen kollar hur mycket den andra lyfter eller hur fort man cyklar. Helt oväsentligt. Här tränar alla efter sin lust och egna förmåga. Här stöttar man varandra.
Mellan upprepningarna avhandlas det ett och annat världsproblem eller någon lokal händelse. I bästa fall drar någon en historia eller rolig händelse ut livets långa skola och skratten ekar i lokalen.
Lika viktig är samlingen efteråt i den väl nedsatta soffan. Föreståndare Rebecca bjuder på nybryggt kaffe. Onekligen ett riktigt kafferep.
Vi avhandlar ytterligare något ämne och hälsar på de morgontrötta som stapplar ned för trapporna.
Nu återstår bara den värsta prövningen. Att ta sig upp ur en nedsatt soffa utan att ha händerna till hjälp. Enda gången man kollar om kompisen klarar detta eldprov.
Lite mer än timme har försvunnit och då lika snabbt som en avlöning i ungdomens dagar.
Men denna gång har man behållit rikedomen att få träna i glada vänners lag. Förhoppningsvis lite starkare och piggare men även gladare inombords.
Dessa tidiga morgnar i ett källarutrymme är onekligen bra för både kroppen och knoppen. Och det bästa av allt – nu är det ljust när man lämnar gymmet.
Min andra stora passion golf väntar bakom hörnet. Ny idrott, ny utmaning men kamratskapet, tugget och samvaron är precis lika.
Idrott är så mycket mer än bara resultat och tabeller.