För några dagar sedan läste jag om en politiker i en medelstor svensk kommun som hade 17 olika politiskt tillsatta uppdrag utöver ordförandeskapet i kommunstyrelsen. Och inte nog med det. Hon var övertygad om att hon dessutom utan besvär skulle klara av ett tiotal ytterligare uppdrag i sin nuvarande roll!
Först trodde jag det var några slags humoristiskt formulerade fake news från artikelförfattaren för att varna för riskerna med en koncentration av makt till ett fåtal. Efter fortsatt läsning förstod jag att det var blodigt allvar – att en politiker kände sig kompetent att behärska ett 30-tal uppdrag inom sitt ämbete i demokratins tjänst.
Visserligen finns det en stark tendens i dagens politiska församlingar på lokal och regional nivå att koncentrera makt till en allt trängre krets av politiker men frågan är om denna tendens ska ges ännu mer utökat utrymme?
Att ett kommunalråd kan ha några ytterligare uppdrag än att vara ordförande i en kommunstyrelse kan vara naturligt. Dels för att få en överblick över olika politiska sektorer som hänger ihop och dels för att försöka främja en helhetspolicy med den egna kommunen i fokus.
När dessa begripliga ambitioner går över en rimlig gräns – vad en människa klarar av och andra personer bör få ett självklart medinflytande över – handlar det mer om reellt maktbegär och mindre om höga ambitioner i en praktisk demokrati. Demokratins framtid hänger ju på att så många människor som möjligt deltar på ett aktivt och engagerat sätt. Därför är det extra viktigt att hanteringen av demokratin på den lokala nivån – i våra 290 kommuner – ständigt utvecklas och förstärks.
Det kanske finns någon enstaka individ som klarar av ett 30-tal politiska uppdrag men riskerna med koncentration av makt förskräcker oavsett om det handlar om det politiska systemet, företagens arenor eller folkrörelsernas ideella insatser. Detta har vi många rena skräckexempel på.
Vad vi istället behöver satsa på är att öka resurserna till de folkliga organisationerna, stimulera skolelevernas demokratiengagemang, underlätta partiernas lokala arbete och utbilda fler att fungera som förtroendevalda. Då finns inget utrymme för ”proffspolitiker” med en övertro på den egna förmågan!