Kritik ska inte styras av vilket kön man har

Det var ett fantastiskt VM för damerna, kan vi väl konstatera. Ett brons känns väldigt bra, även om det givetvis alltid går att önska sig mer. Damerna har hållt så pass hög klass att det är svårt att jämföra dem med herrarna.

Det finns förstås alltid besvikelse efter en förlust bland människor, men nästan att besvikelsen blivit ännu större för damerna. Det finns högre förväntningar på dem, och det med all rätt. Herrarna är rankade på 23:e plats i världen enligt FIFA, och på samma lista för damerna hittar vi de blå-gula på en tredje plats den 19:e augusti.

Löneskillnader har diskuterats flitigt, och vilka som förtjänar mer eller mindre pengar mellan könen. Det har lagts fram både mer och mindre sakliga argument för hur det ska gå till. Prestationen är en av de saker som det trycks allra mest på bland de som anser att kvinnorna kan nöja sig med mycket mindre. Männen anses vara bättre på fotboll. Samtidigt gillas boxning, och där respekteras viktklasser. Trots att tungviktarna nog skulle vinna de flesta matcherna mot de som väger 40 kilo mindre.

Det har också argumenterats kring vilka intäkter som spelarna och lagen drar in, hur många som verkligen ser dessa matcher på TV exempelvis. Kikar man på VM-siffrorna så slår herrarna absolut damerna med ganska mycket. Dagens Media presenterade siffror från förra VM där herrarnas bästa match genererade 2,7 miljoner tittare, vilket var 1,3 miljoner fler än damernas bästa match. Nästan dubbelt så mycket alltså. Men lönerna är ju inte dubbelt så stora. Damernas löner är knappt en bråkdel av herrarnas.

Ändå har stora förbättringar skett, och det är fantastiskt vilken uppgång damfotbollen har fått. Beträffande jämställdheten också, men det finns mycket kvar att göra.

Även åt andra hållet faktiskt. Herrarna kritiseras hårt, både av gemene man och av journalister i media, medan damerna fortfarande tycks hanteras med silkesvantar, trots att de ibland förväntas prestera bättre. Det kanske kommer av respekt och välvilja, men det sänder ett budskap om att damerna inte skulle tåla kritiken på samma sätt.

Den som gör något dåligt ska ha en viss nivå skit – och även om det finns förbättringspotential när det gäller all form av idrottskritik, så ska den inte styras av vilket kön som spelaren har. Det är inte jämställt.