Höj blicken om NPF-diagnoser: Så bör det fungera

Förra gången jag skrev en ledare handlade det om NPF-diagnoser, alltså diagnoser inom spektrumet där vi hittar bland annat autism och adhd. Det blev klickat och diskuterat mer än många andra texter som jag skrivit. Samma sak blev det med en text jag tidigare skrev som var kopplat till övervikt. Det är givetvis känsliga saker.

Framför allt blir det oerhört känsligt om det är så att läsaren inte har informationen att jag också både har problem med övervikt och ADHD. Då tycks läsaren istället tolka hela texten på ett helt annat sätt. De tankegångar och resonemang som finns nedskrivna blir deras sinnen resistenta mot, och det hela tolkas från början till slut som en kränkning. En fobisk inställning till något som jag inte har erfarenhet från alls.

Självfallet ska vi lyssna till den erfarenhet som finns hos patienter med olika sjukdomar. Varje individs upplevelse ska också tas hänsyn till och vare sig det är skola eller vårdapparat så ska samhället göra det som går för att möta dessa människor där de är, med stor respekt dessutom.

Även om vi självklart ska respektera människors upplevelser och berättelser så kan vi inte låta endast det utgöra grunden för hur vi ska hantera och behandla olika problematiska tillstånd eller diagnoser. Där måste vi lämna plats för det vetenskapliga underlaget som vi har tillgång till, och ibland kan det gå emot upplevelsen som personen med problemet eller diagnosen har.

Den som behöver smärtlindring kommer givetvis att få mer smärtlindring om den upplever mer smärta, men det finns en gräns för hur mycket du kan få eftersom det blir ohälsosamt med för höga doser. Då spelar inte ens din upplevelse av smärtan någon roll längre. Patienter som ligger inför en snar och säker död kan man nog vara lite mer frikostig med dock, eftersom symptomlindring då blir mycket mer centralt än framtiden. Den som har en NPF-diagnos borde däremot inte bara symptomlindras.

Den har ett helt liv kvar att leva, och samtidigt som det är självklart att samhället ska hjälpa dessa fantastiska individer få ett drägligt liv här och nu, så måste man också höja blicken och tänka sig att även framtiden ska fungera. Då krävs det rimliga utmaningar, och tro på förändring. Det spelar ingen roll om personen med ADHD håller med om det eller inte.