Den bästa tiden är nu, tänker jag. Drömmandet och bläddrandet i frökatalogerna, letandet i mina egna anteckningar och bilder från tidigare säsonger samt sökandet på webbsidor och trädgårdsbloggar tar en stor del av min lediga tid så här i början av året. I år ska jag inte köpa så mycket frön, tänker jag också, varje år. Det brukar inte riktigt bli som jag har tänkt.
I januari ska jätteverbenorna i jorden och kanske den svarta petunian som jag är så förtjust i. Fröna är så små så de knappt syns. Paprikan vill sås tidigt också. Sedan rullar det på ju längre vintern går mot vår. Några sorters tomater, linnétagetesen och i vecka 12 sår jag mina stora favoriter luktärterna. Flera sorter, egentligen alltför många, men där har jag svårt att besinna mig. Sist av allt som ska försås inomhus är gurkorna. De svär jag ve och förbannelse över varje år och säger högt till dem att det är sista året jag fjäskar för dem. De är för ömtåliga för mig men ändå brukar det lyckas till slut. Västeråsgurkorna blev superfina i somras och i matkällaren står burkarna med inläggningarna på rad fortfarande.
Tur också att mycket går att så direkt i pallkragarna, det vore omöjligt att få plats inne annars. Jag kan inte motstå en del ätbart som morötter, dill, persilja och rödbetor. Förra sommaren sådde jag grönkål som blev jättefin och som jag skördade fram till jul.
Spenat och sallad kallsår jag i växthuset i mars. Då har jag att plocka in redan i maj. Spenaten äter jag varje dag på frukostmackan – det är ett måste. Jag är så glad åt växthuset, en investering jag gjorde inför förra sommaren och som öppnar helt nya möjligheter.
När det spirar i småkrukorna inne på fönsterbrädorna tänker jag att nu är det den bästa tiden! Förväntningarna om en sådan där fantastisk odlingssommar med lagom mycket sol och lagom med regn. Vad härligt det ska bli!
Och det blir det ju faktiskt oftast. Härligt alltså. Även om det inte blir perfekt så njuter jag av att jobba i trädgården. Rensa, gräva, plantera, flytta om, vattna och sedan när kroppen värker och jag är genomsvettig gå ner till älven med tvålen och shampot och ta ett långt svalt bad. Då är det den bästa tiden, brukar jag åter tänka.
Eller sedan, på sensommaren och långt in på hösten när rosenskärorna, malvorna, ringblommorna, luktärterna, myntorna och allt annat blommar, få gå ut i trädgården och plocka en bukett eller flera, till mig själv eller för att ge bort till någon som fyller år eller bara ändå, då tänker jag att nu är det den bästa tiden.
Sa jag att jag längtar efter att få plocka fram planteringskrukorna och jordsäcken och sedan peta ner de första fröna?