Lästips:
Bio. Jag bara älskar att gå på bio! Det är känslan att få se en riktigt bra film på stor duk som lockar. Förväntningarna där i mörkret, följa med på ett äventyr med storslagna bilder eller en spännande berättelse och tänk: när man var yngre var det reklamen man ville komma i tid för att se innan själva filmen började. Det var då det.
Tyvärr har det inte blivit många biobesök de senaste åren, men det ska jag försöka ändra på redan nu inför julen och jag längtar redan dit.
Jag var ganska ofta på bio med min dotter när hon var liten. Därför minns jag särskilt väl den gången biobesöket som inte blev av.
Det var på eftermiddagen en lördag på våren och vi skulle gå på matiné. Nalle Puh visades i Leksand. På förmiddagen hade hon och jag cyklat till fågelsjön Limsjön och haft matsäck med oss och fikat innan vi cyklat hem igen.
Väl hemma märkte jag att min dotter kändes varm och mycket riktigt, hon hade feber. Det skulle alltså inte bli något av med biobesöket. Vi hade pratat om Nalle Puh ganska länge och nu fick jag förklara att vi inte kunde gå på bio den dagen. Min dotter blev såklart jätteledsen och besviken, men det var inget att göra åt.
Hur skulle vi göra nu? Jag ville att hon skulle få gå på bio som jag lovat, men att vi fick göra på ett annat sätt, men hur då?
Då kom jag på: vi kunde ju göra en egen bio hemma eller i alla fall något som liknade en bio. Sagt och gjort; Jag åkte och hyrde en film, jag minns inte vilken, därefter besök i en lokal affär för att köpa popcorn och sådana kartonger ni vet som man har popcorn i och sen hem och sätta igång.
Vi började med att lägga ut kuddar i rader på golvet i vardagsrummet som en biosittning och några gosedjur fick vara andra biobesökare. Sedan poppades popcorn som hälldes i kartongerna.
Därefter vinklades persiennerna ner, så det i alla fall skulle bli liiite mörkt. Det var ju bara sen eftermiddag och sen var det dags att ladda filmen.
Min dotter fick välja plats i ”biosalongen” och naturligtvis satte hon sig på bästa plats framför tv:n och fick sin kartong med popcorn. Nu kunde föreställningen börja.
Fast jag hade inte satt mig än. Jag ville ju att det skulle vara som på riktig bio.
Jag vet inte om ni varit med om det någon gång, men jag kan berätta att när jag har varit på bio, teater eller hockey är det alltid de som ska sitta i mitten eller innanför mig som kommer senare än jag, så man får resa på sig alternativt flytta benen åt sidan allt vad man kan för att ge plats åt den som ska förbi. Vad sa du? Om jag själv kommit och satt mig sist på en bio någon gång. Jo, det måste jag nog erkänna att jag gjort…
I alla fall fick filmen börja och sen gjorde jag gjorde som på bio. Jag gick mitt framför tv:n för att liksom låtsas att jag letade efter min plats och sa:
– Ursäkta, ursäkta, ursäkta! Innan jag satte mig bredvid min dotter.
Ja, det här blev en klen tröst mot ett riktigt biobesök, men jag gjorde så gott jag kunde den gången och så fick vi ju sitta på första parkett och det var väl inte fy skam!