Det kommer att bli ”normalt” igen

Hösten gör sig påmind när träden får sina härligt röda färger, en vinter är i ankommande där tyvärr många av oss är oroliga för vad som komma skall. Då tänker jag inte i första hand på morgnarna där vi står frusna i kylan med isskrapan i högsta hugg för att få sikt genom bilrutorna så vi kan köra säkert till jobben eller skjutsa barnen till skolan.

Vi lever i en tid när inflationen påverkar oss mer än på många år, saker blir helt enkelt att kosta mer, som lånen på villan, bränslet till pannan och till bilen.

Att ställa om rutiner för att anpassa sig till en annan ekonomisk verklighet kan vara påfrestande. Att ställa in sportlovsresan som barnen redan talar om, eller att förändra menyn på matsedeln för att pengarna helt enkelt inte räcker till. Vi lever i olika verkligheter och påfrestningarna kan vara helt olika beroende på livssituation och var man befinner sig i livet.

En del kommer kanske att vara tvingade att ta beslut som bara för en tid sedan verkade helt utanför komfortzonen, kanske bli tvingade att sälja sommarstugan, flytta från villan som man nyss flyttat in i eller ställa in resan till släkten i Norrland.

Det är lätt att tappa sugen och se elände framför sig i dessa tider. Tidningar spår att allt elände drabbar oss, en perfekt storm, säger ekonomer och pekar på lågkonjunktur, arbetslöshet och fortsatt inflation.

För alla som upplevt förändringar i livet oavsett om det är beroende på sjukdom, skilsmässa, arbetslöshet eller annat som påverkat oss traumatiskt så vet vi att de allra flesta kommer tillbaka till ett normalt liv igen. Det kommer att ta tid, lite längre för en del och lite snabbare för andra och visst kommer det att påverka oss både kroppsligen och själsligen när vi hamnar i en situation där livets svårigheter kommer plötsligt och oväntat med en kraft som man inte är förberedd på.

Men några av oss kommer nog inte att märka så mycket av den finansiella situation som kommer utan leva på som vanligt, åka på solsemester eller beställa alpresa barnen. Oavsett situation så blir det viktigaste att se varandra, stötta och acceptera att de som vi kanske reste med förra året ställer in sin resa i år. Vi kanske ska ses hemma hos varandra i stället för att gå på den fina restaurangen.

Julen kanske blir lite annorlunda i år när julgransfotens ena ben kanske syns sticka ut ur pakethögen, den som förra året täckte halva rummet med sina röda papper.   

Men jag är säker på att vi kommer att se lika nöjda barn i år som vi sett de senaste åren och även om Tomten går ut och handlar tidningen i stället för den önskade surfplattan så är väl ändå våra barndoms jular när vi fick träffas och umgås med släkt och vänner som finns kvar i minnet.

Det är lätt att falla in i den gemensamma melankolin, men att kunna se bortom kröken, över höjden eller kanske rent av se in i framtiden kan vi nog alla göra om vi anstränger oss och ser korset i taket istället för att måla fan på väggen.

Visst klarar vi en vargavinter, eller hur?