Det var en solig dag. Du var sjutton år och du och din bästa kompis hade mötts upp för att tillsammans fixa iordning er. Hjälpa varandra locka håret och bestämma kläder. Eftermiddag blev kväll. Därefter hoppade ni in i din kompis äldre kompis bil till folkparken som låg en timme bort. Och just det. Din kompis hade köpt en sprillans ny kamera. En turkos. Den skulle ni ha med er under kvällen. Väl framme pirrar det till. Så mycket folk. Härlig stämning. Alla är glada och kvällen har precis börjat. På väg till parken träffar ni på ett litet killgäng. Främlingar ni aldrig träffat förut. Av någon anledning börjar ni konversera och tar följe, och när ni kommer till en lite bro där ån rinner under, utbrister din kompis: Pussa varandra så tar jag en bild på er!
Får man göra så med en främling tänker du.
Din kompis tar fram den sprillans nya turkosa kameran. Det blev nog en bra bild. Men den bilden fick du aldrig se. Det spelar inte så stor roll. Sedan säger ni inte så mycket mer till varandra. Innan ni splittras får du hans namn. Vilken bra start på kvällen.
Några dagar går och du kan inte riktigt släppa den där kvällen. Inte heller den där killen du träffade. Det var något speciellt. Du kommer ihåg hans namn. Den gula tjocka telefonkatalogen åker fram och du hittar det du letar efter. Du vågar inte ringa, så din kompis gör det. Signalerna går fram och pirret pirrar starkare än vad det någonsin gjort. Han kom ihåg dig med. Ni bestämmer att ni ska ses igen i folkparken veckan efter. Ni gör det och sedan den dagen har det alltid varit ni två. Mamma och pappa. Mina älskade föräldrar.
Tack för all kärlek ni visat mig och mina syskon. Att ni visat oss hur äkta kärlek ser ut. Det har betytt så mycket att ha den så närvarande.
Tänk om du mamma, eller du pappa, valt att göra något annat just den där dagen. Eller om ni kommit fram lite efter varandra. Eller tittat åt ett annat håll den där kvällen på väg till parken. Små tillfälligheter som ledde fram till vad som skulle bli år av pirr och förälskelse. Som senare ledde till mig och mina syskon.
Små beslut som skapar framtiden. Positivt som negativt. Håll hårt i de du älskar. Berätta hur mycket du tycker om någon. Det finns många sätt att visa sin kärlek och omtanke på. Det som är så bra med att ge, är att det ger så mycket till en själv. Kärlek föder kärlek. Så snåla inte med den!
Tack mamma och pappa för att ni håller kvar i den där kärleken. Inte låter den gå förlorad med åren. Att den ständigt är närvarande i ert, och mitt liv.
Ps. Är det någon som har sett en turkos kamera från 1991?