Hösten med dess aktiviteter kommer även till oss pensionärer. Kanske inte på samma sätt som när de yrkesverksamma ska tillbaka till jobbet efter sommarsemestern. Minns fortfarande första nattens våndor där jag vände mig i sängen likt en propeller på en gammal ångbåt och försökte hitta rätt läge som gjorde att jag fick sova några timmar. Tankarna vandrade och med lite tur var man någorlunda utvilad och kunde koncentrera sig på jobbet efter kaffepausen.
En sak som var återkommande för mig var lösenorden till de datasystem som jag använde i jobbet. Tur det fanns support så man kunde få hjälp med den minneströga hjärnan. Som pensionär, eller intermittent pensionär som jag brukar kalla mig, finns fortfarande en del, om inte ångest så i alla fall funderingar på hur hösten ska gestalta sig och hur det är att komma igång med rutiner igen.
Den första veckan går ju fort över och de flesta kommer in i rutinerna. Nu är det fler som ska fysiskt till sina arbeten, träffa sina arbetskamrater och dricka kaffe tillsammans förhoppningsvis. Många har ju suttit hemma och jobbat under pandemin, i alla fall i vissa yrkesgrupper.
Pandemin och dess påverkan på oss människor har knappt märkts under sommarens kulturaktiviteter av allehanda slag. Alla har nästan fyllt sina arenor och scener, dansbandsveckan noterade en minskning men tolkade att orsakerna också kunde vara bränslepriser och inflation.
I Forssa märker jag på trafiken att semestertiderna är över. Trafikflöden ändrar tider och intensitet, och som föreningsmänniska kommer allt fler kallelser till möten av olika slag. Funderingar på när det är dags att på riktigt bli pensionär kommer som på posten, alltså varannan dag.
Att veta när det är dags att lämna uppdrag och arbete på grund av hälsa och ålder är värt ett kapitel för sig. Det man får hoppas på är att det finns kloka människor i ens närhet som är ärliga och säger till när saker inte funkar som de ska.
Det bästa med hösten för en social varelse som mig är att jag ofta får träffa nya människor. Inte för att det är fel med de gamla, men visst ger de intryck, de nya som man träffar i sammanhang man inte styr över.
Själv har jag haft turen att träffa många nya människor under den här sommaren som varit utanför min komfortzon som man brukar säga. De har gett mig så mycket, slagit ut förutfattade meningar om både yrkesgrupper, åldrar och etnicitet. Hoppas att min nyfikenhet fortsätter att säga ja till saker där förnuftet säger nej. Har märkt att jag ofta använder nyfikenheten före förnuftet ju längre fram jag skall utföra nåt.
Hoppas det är fler än jag som ser hösten som nyfikenhetens årstid. Att krypa in i hemmets vrå kan få vänta tills de röda strecken ses på våra termometrar. Gå ut och njut av hösten färger, andas in den friska luften som varit en bristvara de varma sommardagarna.
Dalarna är ett landskap som är lätt att älska oavsett årstid, då varje årstid har sin charm med sina aktiviteter och landskapet är perfekt anpassat till oss alla oavsett årstid.