– Du… alltså, nu fick jag en idé igen… du behöver inte säga ja…
Vi alla har väl varit i ett sammanhang, eller fått testa på något i vår barndom som vi burit med oss genom livet? Något som verkligen fastnat och som en blivit påmind om längre fram. När jag gick i mellanstadiet så var jag med i en uppfinnartävling. En simpel aktivitet, men så viktig. Få komma på en ny produkt, vrida och vända tills det fanns en slutgiltig uppfinning. Där tändes det en liten liten, gnista, som mer eller mindre hållit sig tänd ända sen dess.
En dag, tidig vår förra året, så mindes jag när, var och hur den gnistan kom till liv. Och om det tändes för mig, så kanske den skulle göra det för andra barn också. Det var min förhoppning. Däremot visste jag inte riktigt om det fanns något liknande nu som det gjorde för mig när jag själv var barn. Men jag kände verkligen hur viktigt det var att det fanns något – en aktivitet eller ett forum för barn där syftet är att utforska sitt egna entreprenörskap.
Fanns det inte så får jag väl ta tag i det med egna händer! Så…
– Vad känner du? Ska vi köra på det?
Ensam är inte stark! Så efter samtal med en god vän var vi på gång med att skapa något för barnen i vår hemkommun. För att få lite mer kött på benen, och för att få ytterligare någon att bolla med, så tog vi kontakt med ännu en person. En idé blev till en annan. En dagsaktivitet blev till en hel vecka.
– Alltså hör ni, ni får säga nej. Men jag vill vara med på det här.
Vi var nu tre personer med en vision – mer entreprenörskap till barnen! Så där satt vi. Med ett delat dokument på datorn, en massa idéer, och en stark passion. Lagom till sommaren lanserade vi en vår alldeles egna sommarlovsaktivitet. Det är såklart viktigt att utöva fysisk träning under sommaren. Men minst lika viktigt att få träna hjärnan också. En vecka, tjugo aktiva ungdomar, sex stycken uppdrag från lokala företag, 60 + kreativa idéer senare var vi i mål. Sommarskaparna var född. Förhoppningsvis en hel del gnistor också.
Även denna sommar körde vi Sommarskaparna. Nya företag som gav utmanande uppdrag till deltagarna, nya idéer och nya minnen som skapats. Jag är glad över att jag, tillsammans med två fantastiska vänner, tog saken i egna händer och skapade det här. Inte för oss. För barnen. För att tända den där gnistan. Allt jobb och sena kvällar är så värt det. När man står där i slutet av veckan och får ge över diplom till en av deltagarna. Se dem alla i ögonen och känna att ”fasiken, det här gjorde vi bra”.
Jag är så innerligt glad att vi påbörjat den här resan. Jag minns första sommaren vi körde. Pirr. Kommer någon vilja anmäla sig? Har vi tänkt på allt? Kommer barnen tycka det är kul? Många orostankar som flög förbi i onödan. Kör på och se. Lär. Utveckla. Gör om. Jag är så innerligt glad att vi vågade köra på. Nu känns det lättare till nästa gång.