För 29 år sedan hände det. En händelse som kom att förändra min fritid och det radikalt.
Motionsspår och gym fick inte längre plats i agendan – i alla fall inte sommartid. Nu handlade det om fairway, foregreen, green och en liten vit boll som skulle transporteras, ibland hundratals meter, till ett hål med en diameter på 10,8 cm.
En provrunda på Samuelsdals GK:s niohålsslinga räckte. Golfen tog mig med stormsteg – jag var såld. Snacka om kärlek vid första ögonkastet.
Golf fanns inte på kartan i ungdomens dagar. Visserligen är jag uppväxt i närheten av en golfbana i den skånska myllan. Men att spela – absolut inte. ”Moderatbandy” fick andra syssla med. Friidrott, fotboll och handboll var det som gällde. Idrotter som gett mig, både på och utanför arenan, många minnesvärda ögonblick och vänner för livet.
Dock knappast några idrotter att syssla med på ålderns höst. Sveriges näst största idrott passar däremot alldeles utmärkt för alla, oavsett ålder, kunnande eller kön. Olika längd på banan och ett fiffigt handikappsystem gör att varje runda blir lika intressant. Oavsett vem du lirar med.
Under en golfrunda, på lite mer än fyra timmar, kastas man ständigt mellan hopp och förtvivlan. Stundtals känner man sig som Henrik Stensson. Hur svårt kan det va? Sekunden senare är det hur långt som helst mellan hjärna och händer. En duff och grästuvan flyger betydligt längre än bollen.
Visst är ”primitivt jordbruk” roligt? Precis så är det och dessutom alla dagar i veckan.
Då och då kommer ändå tanken, men det är sällan. Varför spelar jag egentligen golf? Att gå runt i halvmeterhögt gräs eller i en tät skog och leta efter en vit bollusling – idag till och med röd, gul eller grön. Eller förnedra sig själv med en missad putt på 20 centimeter. Tuffa ögonblick, men försvinner lika snabbt som en avlöning.
Själva golfspelet är en av många dimensioner i golfens förlovande värld. Lika viktig, om inte viktigare, är kamratandan. En runda i glada vänners lag är mumma för själen. Kommentarerna haglar och skratten spider sig som ljuv musik till ackompanjemang av fågelkvitter. Den tysta sporten? Knappast när ett gäng grånande gentleman träffas i vårt gäng. Timmar man längtar efter. Timmar som känns som minuter.
I vår har inte naturen varit med oss golfare. Vintern var elak, med omväxlande tö och frost. Isen tog befälet och gräset protesterade. Banorna är tilltufsade. Regn är inget som vi golfare gillar, men just nu älskar jag smattrandet på taket i skrivarstugan. Vatten och värme ger näring till den gröna mattan.
Det skall nog bli ett 70-tal golfrundor även i år. Cirka 16 000 steg per runda. Över miljonen steg på fem månader. Där varje steg tas med glädje.
Friskvård var namnet.