Jag kan inte slita mig ifrån datorn? Det är helg. Jag vaknade med bakis-liknande känsla i huvudet trots att inte en droppe alkohol förtärts. Jag sköljer ansiktet. Plockar undan diverse saker som hamnat på ställen i lägenheten de inte ska vara på. Just det, det där skulle jag göra. Tänk om det blir så här. Men jag vill att det ska vara så här. Det måste bli bra. För jag kan inte stå ut med tanken att jag inte blir nöjd. Ibland tror jag att ordet “nej” inte finns in mitt vokabulär.
Men hur ska man tänka när man tycker att det mesta i stort sett är spännande? När man är så där förbaskat nyfiken och motivationen är på topp.Ja, precis det där med motivation.
Det är ju inte alltid så att den är på topp. Även fast det kan se ut som så på de flesta profiler på nätet, inklusive min egen. Det kanske dock är en källa för att hitta ny inspiration och motivation? I alla fall för mig.
Vad gör dig taggad på att ta tag i saker? Roliga som mindre roliga. Saker som bara måste göras. Jag älskar att ta på mig saker, och kommer fortsätta göra det. Men det är intressant hur ens motivation och inställning påverkar. Bara man bestämmer sig och har rätt tankesätt, och kan prioritera, så tror jag inte att det är så mycket som står i vägen.
Man ska ju inte bromsa bara för att man borde? Jag brukar få höra att det är viktigt att “chilla” också. Men när man väl har motivationen uppe, ska jag bara “chilla” då? Är det inte lika bra att nyttja det bränslet istället? Jo, det tror jag.
Men de allra flesta har nog hamnat i lägen där man känner att det inte är så mycket som känns särskilt roligt. När man fyller på “att-göra-listan” trots att man vet att det inte är en bra idé, och att man måste ta tag i det någon gång. Varför inte bara göra det med en gång? Vad är det som får oss att inte göra det? Är det för att det inte är lustfyllt?
En sak som fungerat för mig, är att BARA GÖRA DET! Jag har märkt att motivation inte behöver vara en förutsättning för att jag ska genomföra något. Bara köra på, och så kommer motivationen lite lätt joggandes efter. Sen är den ikapp och det går helt plötsligt lite lättare än vad det gjorde innan. Det låter kanske enklare än vad det är. Men måste det vara så komplicerat?
Jag vill att vi fortsätter att vara nyfikna. Tänka lite större. Tänka att man själv klarar av det man vill göra. Inte låta onda tankar hindra en. Lite som när vi alla var barn. Då var allt så mycket mer spännande? Vi var nyfikna på varandra och på vad varje dag hade att erbjuda. Försvinner det bara när vi blir äldre? Eller är det vi själva som tillåter det att försvinna?
Som att vi bara accepterar att “ja det var så här livet blev, jahapp”. Allt kan vi såklart inte påverka. Men det som vi kan påverka, ska vi inte göra det? Se till så att man sysselsätter sig med saker man tycker är roliga. Att man fyller sina dagar och sina timmar med något man tycker om. Något som gör att man känner att man utvecklas. Där man känner att man är viktig. Vem är det som bestämmer hur vi har det? Vi har tur i den värld vi lever i här, att själva ha den makten. Så ta den.