Lästips:
Vid femtiden en eftermiddag förra veckan fick Lisa Hallgren från Hökmora sitt livs naturupplevelse. Mitt på vägen satt tre stora lodjur. De skuttade till sidan av vägen och höll sig kvar i närheten en bra stund. Till slut visade sig även ett fjärde lodjur.
Det var när Lisa Hallgren var på väg hem från jobbet i Sala som hon stötte på lodjuren.
– Ja herregud, utbrister Lisa Hallgren, hela vägen var full av lurviga katter. Jag tänkte att ”det där är inte rådjur”. Det går ju mycket sådant här annars.
– Det var skymning, berättar Lisa, och tack och lov för att det var snö, annars hade jag aldrig sett dem. De skuttade i väg upp åt vänster, och höll sig bredvid bilen en bra stund. Jag hann till och med få upp mobilen så jag kunde filma.
När Lisa följt de tre lodjuren en stund såg hon plötsligt ännu ett djur komma upp bakom bilen. Hon insåg då att det var tre ungar på ena sidan om bilen och att mamman började bli orolig och dök upp på andra sidan.
– Jag kollade bakåt ifall det skulle komma någon bil, fortsätter Lisa Hallgren, och då såg jag också mamman i backspegeln. Jag hörde hur hon ropade efter ungarna, så de vände och kom fram ur skogen igen. De hade sökt skyd i tätare skog.
– Hon kom upp på vägen och kissade, doftmarkerade, på en snövall. Sen ropade hon på ungarna.
Ovanligt möte
Lisa berättar att det var ett otroligt spännande möte med naturen och Daniel Mallwitz på länsstyrelsen bekräftar att det inte är vanligt att lyckas se lo på så nära håll.
– Den generella västmanlänningen har aldrig, och kommer aldrig att se ett lodjur, säger han, men det är inte unikt. Jag skulle tro att det finns fler lodjur än vargar i Västmanland, men fler människor kommer se varg. Lodjuret är så bra på att hålla sig osynliga. De finns lo utanför både Västerås och Arboga, vid villaområdena, men vi märker inte det, de är duktiga på att hålla sig undan.
– Det var ett fantastiskt möte med naturen, säger Lisa Hallgren. Jag var helt exalterad, det hörs ju på filmen också, först ville jag viska för att inte skrämma bort dem, förklarar Lisa. Det känns som en gåva att få vara med om det här, jag glömde helt bort tid och rum. Jag är glad att jag hade telefonen så jag kunde filma.
– Jag har ju sett lo tidigare här i skogarna, men det här var något helt annat. Förut var det bara typ en sekund så var lokatten borta.
När Lisa kom hem googlade hon fram var man registrerar rovdjursmöten av den här typen och skickade in sina filmer. Några dagar senare ringde en kvinna på uppdrag av länsstyrelsen och ställde några kompletterande frågor.
– Hon berättade att de just haft rovdjursinventering i området och att det finns en hona med tre ungar som har revir här, och bort över Möklinta och Heby, förklarar Lisa Hallgren. Hon gratulerade mig till att ha fått vara med om ett så ovanligt rovdjursmöte.
Tio familjegrupper i länet
Varje år mellan april och februari utförs en nationell lodjursinventering. Det görs framför allt genom snöspårning och viltkameror.
– Vi håller på just nu med sammanställningen, berättar Daniel Mallwitz. Vi har ett hundratal kameror ute som vi tittar av just nu. Om jag skulle höfta till det lite så skulle jag gissa att finns cirka tio familjegrupper i Västmanland.
Nu skulle man lätt kunna tro att Lisa Hallgrens rovdjurshistoria slutar här, men det visade sig tre dagar senare att Lisa haft lodjuren närmare inpå knuten än så. På lördagsmorgonen när familjen vaknade och skulle äta frukost låg en rovdjursdödad räv utanför köksfönstret.
– Ja det var ju nästan spooky alltså, säger Lisa. Har de följt efter mig ända hem eller? Det var massor av spår på gården också, men jag är osäker på om alla fyra var med. Jag kollade med en granne som är jägare och han bekräftade att räven var lodjursriven. De gör ju så ibland, dödar utan att äta, avslutar Lisa Hallgren.