Jag står där i badrummet och ska tvätta ett par nyinköpta byxor för första gången. Ska kolla tvättrådet, men får verkligen anstränga mig för…vad står det egentligen på etiketten? Ska klädesplagget tvättas i 30 eller 40 grader
Bokstäverna, texten och symbolerna är ju så pyttepyttesmå, så jag kan kan inte se vad det står, hur mycket jag än anstränger mig. Jag sträcker armarna längre och längre bort för att kunna se, men armarna räcker liksom inte till. Texten är för liten. Till slut ger jag upp och gör som vanligt; jag hämtar mobilen, tar ett kort på tvättlapparna och förstorar sedan bilden för att se vad det står. Sedan blir det tvätta av.
Det här händer inte bara när jag ska tvätta. Det gäller etiketter på flaskor och förpackningar i största allmänhet.
Jag ska städa och kolla doseringen på plastförpackningen för rengöringsmedlet, men vad står det på baksidan av förpackningen? Hur mycket ska jag ta? Fram med mobilen, ta ett kort och förstora upp de pyttepyttesmå bokstäverna.
Alternativet har varit att ropa på tonårsdottern, som fått läsa och berätta vad som står.
Det har plötsligt blivit omvända världen. Tidigare var det jag som läste för henne som barn. Nu får hon läsa för mig, även om text på tvättetiketter eller instruktioner på förpackningar kanske inte är lika roliga att lyssna på som en spännande saga.
Men jag ska nog inte bara skylla på de små bokstäverna om sanningen ska fram, för jag har börjat märka det mer och mer. Det är min syn som har förändrats. Jag behöver annan styrka på linserna.
Jag märker det när jag tittar i mobilen eller när jag ser på TV. Jag får höja upp ljuset på mobilskärmen och begära större bokstäver i densamma. Nä, det är nog dags att gå till optikern och göra en synundersökning igen.
Sagt och gjort. Jag bokade en tid. Undersökningen gjordes och lite hade nog förändrats sen sist med min syn, men inte så mycket. Jag fick i alla fall med mig linser med olika styrkor.
Hem för att prova mig fram. Jag provade det första paret några dagar, men de kändes inte så bra. Det blev inte så mycket bättre, nästan sämre. Jag bytte därefter till ett annat linspar…och vips! Simsalabim! De linserna visade sig vara en lyckträff! De var helt perfekta.
Jag såg ju glasklart helt plötsligt eller som Robban Broberg brukade säga i en av sina shower, typ: Nu har jag bilden fullständigt klar för mig.
När jag träffade på optikern efter ett tag, berättade jag hur nöjd jag var med linserna jag provat och ville genast beställa en ask. Hon lovade att kolla vilka det var och återkomma till mig.
När hon ringde upp frågade hon:
– Vilka linser var det du var så nöjd med?
Jag berättade vilken styrka det var.
– Är du helt säker på det var de?
– Absolut, svarade jag. Jag tog t o m tagit kort på förpackningen, så jag skulle ta rätt. Varför undrar du det, förresten?
– Jooo, för att det är exakt samma styrka som du hade på dina tidigare linser!
Ridå!
Jag visste inte vad jag skulle svara.
Jag beställde en ask av den gamla styrkan och är numera nöjd…