Lästips:
Kristallkulan kan vara spännande. Men ibland, som kring ett årsskifte, är det – precis som i trafiken – bra att titta i backspegeln.
Ni som känner mig vet att jag vurmar för den lokala idrotten. Lagidrotterna har prioritet i mitt hjärta.
Nu kör vi!
Bandy: Det fanns en tid när den legendariske Brageledaren ”Slana” Österberg sa: ”I Dalarna, där håller vi på Leksand i ishockey, Falu BS i bandy och Brage i fotboll…”
När IFK Rättvik den där marsdagen, via kvalvinst mot Gripen (två oavgjorda matcher) efter 70 års frånvaro tog steget upp i bandyns högsta serie, då blev det tydligt tronskifte i dalabandyn. Det är många som är värda framgången och jag tror faktiskt att Rättvik kan hänga kvar, trots bottenplaceringen i tabellen just nu.
Falu BS är illa ute i botten av allsvenskan, men det glada beskedet kring en ny arena inom något år, kan nog ge energi till nytt kontrakt.
Ishockey: Leksands första riktiga slutspel på näst intill två decennier blev ett faktum i mars. Det tog dock slut snabbt – klar förlust mot Örebro i kvartsfinalen.
Hösten 2021 har varit klart bra för LIF, men efter tio omgångar med dålig poängutdelning krävs en rejäl uppryckning för att det ska bli slutspel utan åttondel. Min känsla är att om/när de sjuka och skadade spelarna är tillbaka så kommer också resultaten.
Självklart är det dock inte. Väl i ett slutspel tror jag att Leksand kommer att bli farligt.
Fotboll: Brage gav sina supportrar en nervkittlande höst. Sakta men säkert stretade sig laget uppåt från tabellens botten. Säsongen i stort – med många skador – var förstås en pina, även om avslutningen var mer än godkänd. Inte minst med tanke på det utsatta läget som utgångspunkt.
Nu grymtas det bland grönvita anhängare. Om spelare som lämnar, om ledningen.
Jag kan också känna sorg när tidigare tongivande spelare får gå, men känner mig trygg med de ledare som finns i klubben. Bragelaget behövde renoveras. Förhoppningsvis är reparationen klar till vårvintern.
Skidor med och utan gevär: Längdskidåkning är kanske inte det som får mig att ställa in andra aktiviteter, men jag gläds oerhört med Maja Dahlqvist som under november och december visat sig vara oslagbar i sprint.
Om det är något utöver ovan nämnda lagsporter som kittlar så är det skidskytte.
Jag är spänd på att se hur bra Stina Nilsson kan bli. Jag sa redan när hon hängde på sig geväret, att Stina kommer att ta medalj på ett mästerskap i skidskytte. Kanske kommer det tidigare än vid de 25:e olympiska vinterspelen i Milano 2026. Det är då Stina Nilsson kommer att vara som bäst.