Jag är verkligen ingen tv-tittare av rang. Det blir några få timmar i veckan under den mörka årstiden och nästan ingen tid alls under sommaren. Jag är helt ointresserad av de flesta såporna, helt befriad från sportintresse och blir i det närmaste irriterad när tidningarna publicerar massor av artiklar om de olika kändisarnas senaste förehavanden i Bonde söker fru eller Bachelor.
När jag väl tittar är det ofta lite mer faktabaserade program. Jag gillar inspirationsprogram inom inredning och trädgård. Husdrömmar, Det sitter i väggarna och Trädgårdstider. Ernst sommar och julprogrammen med samma programledare. Någon film ibland, och gärna musikdokumentärer och Så ska det låta. Dokumentärer kring aktuella ämnen går också hem. Ibland fastnar jag för någon serie. Som Normala människor, Min fantastiska väninna och Skam. En av mina kompisar brukar säga att jag gillar filmer där det inte händer någonting. Jag håller inte riktigt med, eftersom jag bland annat älskar Star Wars, men för övrigt kan hon ha en poäng.
Nästan bara SVT står på när jag ser på tv, och jag har inte ens någon kanalleverantör utan nöjer mig med det minimala utbudet på playkanalerna 1, 2 och 4. Däremot är jag en radiolyssnare av rang. Gärna P1 och även poddar plöjer jag, ofta samtidigt som jag gör något annat (städningen blir betydligt mycket roligare med Röda vita rosen i öronen till exempel). Har jag tur finns det en ny lång intervju med någon intressant person på Värvet lagom till bilresan. Eller med någon rockstjärna hemma hos Strage. Musik lyssnar jag på dagligen. Just nu Thåströms nya, rekommenderas starkt!
Jag läser alltid böcker, och hellre än att slå på tv:n tar jag en bok eller för all del ett inredningsmagasin med mig till soffan. De få gånger jag tar mig tid att sitta där vill säga.
Jag har alltid känt mig lite utanför när det gäller det här med tv-tittandet. Det verkar så mysigt att ha sina favoritprogram varje kväll att se fram emot. Så där vardagligt lyxigt och medelsvenssonskt. Ibland försöker jag bli sådan jag också. Nu senast gällde det På spåret. Jag tittade för första gången förra säsongen när Hellacopters, ett av mina favoritband, var med som husband.
Den här säsongen är det flera personer och artister med i programmet som jag verkligen gillar. Hanna Hellquist och Carina Bergfeldt bland de tävlande. Sahara Hotnights och Sara Parkman som husband. Smart det där för att locka nya tittare. Så, premiärfredagen bänkade jag mig i soffan, nu ska jag verkligen ge det en seriös chans. Snacks, dryck och frukt på soffbordet. En hund på varje sida och en katt spinnande i den andra halvan av soffan. Fredagsmys på hög nivå.
Det gick väl sådär för Carina Bergfeldt, men jag kunde faktiskt en hel del frågor. Kemiska beteckningen för järn till exempel, en baggis. Och Avignon tog jag på tio poäng. Degerfors på åtta poäng, barfotaledtråden. Jag såg hela programmet, tänkte att det är fint på något sätt att vara som alla andra. Här satt jag med fredagsmyset upp över öronen och var alldeles normal. Det varade exakt till programmet var slut. När jag tryckte off på fjärrkontrollen hörde jag mig själv säga rakt ut i luften:
– Inte var väl det där så jäkla bra!
Det blir nog ett urval av programmen den här säsongen också. Övriga fredagar gör jag nog som jag brukar. Tar en långpromenad med hundarna, hoppar i pyjamasen, lyssnar på bra musik, sätter mig vid köksbordet och filosoferar medan det knastrar i kökspannan. Dricker en kopp choklad och funderar över livet. Ganska tidigt på kvällen brukar i alla fall jag veta vart jag är på väg – till sovrummet en trappa upp.