Könsfrågan som får idrotten att skjuta sig i foten

Friidrottsförbundet har gjort det enklare för transpersoner att delta i idrotten. Nu har det tagits ett förtydligande beslut som gör att alla utövare under 18 år själva får välja vilket kön och vilken nivå man vill tävla på.

Det är väldigt viktigt att dessa diskussioner kommer upp till ytan. Det finns de människor som inte känner sig som det könet de har fötts med. En på 1500 drabbas av könsdysfori och behöver olika anpassningar för att fungera på ett bra sätt i samhället. Vissa byter också kön.

Sen en bra tid tillbaka har ungdomsidrotten haft problem att behålla barn och unga. Det är fler och fler som slutar, och idrotten har verkligen försökt att anstränga sig för att göra anpassningar för att behålla barn och ungdomar, men egentligen utan resultat.

Lagidrotten har blivit nivåanpassad istället för åldersanpassad vilket är väldigt bra för oss som bor på landet. Nu kan vi plötsligt spela matcher som är jämna och det har välkomnats med öppna armar. Dessutom har det efter ett par år jämnat ut sig, och i alla fall i våra klasser finns det ingen som “utnyttjar” läget för att få vara med i lättvunna serier. Det är toppen.

Frågan är bara vilka strategier som faktiskt får barnen att fortsätta och vilka strategier som har applicerats bara för att göra rätt utifrån en politisk debatt. Det är ju inte förvånande att friidrotten går först ut med det här. De är ett av de förbund som förlorat allra flest utövare, man pratar om siffror på 30% utövare som slutat. Alltså, jag påstår inte att det enbart är en strategi för att vara populistisk, men man måste ju ha varit medveten om att det skulle skapa debatt och fokus.

Nu är bara frågan om detta gör att, framför allt tjejer, slutar friidrotta. Vad händer när en person som växt upp som pojke, byter grupp och börjar tävla mot tjejer?

Hur känns det att vara tjej, och plötsligt bli omsprungen så det bara visslar om och att det faktiskt beror på att man ändrat hela grundförutsättningen för sporten?

Jag tror att man skjuter sig själv i foten, det är långt ifrån en mänsklig rättighet att få tävla i sport. Fråga alla feta, de med sjukdomar som gör att man inte kan röra på sig ordentligt, eller de med för fattiga föräldrar. Ingen har löst det så att dom får tävla. Varför är dom inte lika viktiga?