På Borlänges skolor kommer personal att erbjudas köpa med överbliven mat för en symbolisk summa. Detta för att minska matsvinnet och för att man ska slippa kasta mat. Liknande initiativ ser vi överallt i landet. Man börjar verkligen tänka till kring det här med matsvinn.
Enligt Naturvårdsverket är det rätt tuffa siffror. Det handlar om 1,2 miljoner ton per år som kastas om man tittar på hela processen och i slutändan landar det på cirkus 95 kg per person och år.
Vi kastar på tok för mycket mat alltså. Därför behöver vi agera på detta. Men det är alltid relevant att diskutera strategier. Har vi en livsmedelsbutik eller en restaurang som misslyckas med att göra estimat gällande vilka inköp som de ska göra – så är det superbra om vi faktiskt får kunder att köpa upp den överdrivna missen. Jag älskar att glida förbi rea-hyllan på matvaruaffären eftersom det ger mig en känsla av vinst både i samvetet och i plånboken.
Men det finns en risk med den här typen av strategier mot svinn. Plötsligt kommer ansvaret på inköparen att minskas, det finns en strategi för att hantera potentiellt svinn. Alltså kan man chansa och köpa in större partier. Blir dessa partier istället från Brasilien eller Danmark så är det tveksamt om det gynnar naturen. Eller det är inte ens tveksamt, det är självklart väldigt dåligt för miljön, och kunden kommer att handla mat som inte alls är lika bra för varken deras kropp eller deras miljö, men för en billig penning.
Har man redan gjort inköpet och hamnat i ett läge att alternativet är att det ska kastas bort är det självklart mycket bättre att det finns någon som köper det och därmed minskar svinnet. Men inköparen ska ha svettpärlor i pannan.
Den som handlar med mat ska inte tänka sig att eventuella skitestimat inte gör något eftersom det finns en strategi för det. Målsättningen ska vara att man gör ett klimatsmart inköp i första ledet.
Därför blir jag otvivelaktigt orolig för dessa typer av strategier, det ser förbaskat bra ut givetvis men risken är att det är spel för galleriet. Det får inte nyttjas som ett sätt att hantera oförsiktiga inköp eller storkok. Målet måste fortfarande vara att ingen mat blir kvar att sälja för minska-svinn-priser.