Jag tillhör dem som börjar ledsna på Internet-samhället – att fler och fler verksamheter och vardagsbestyr skall skötas via nätet. Inte nog med det. Det går snart inte att ringa myndigheter, sjukvården och många olika företag utan att slussas vidare via åtskilliga knapptryckningar på sin hemdator.
Slutresultatet blir ofta att slussen till en eftersökt person börjar om på knapp nummer ett. Om man orkar får man försöka igen. Däremot kan jag nå statsministerns sekreterare utan tvång att gå in i en oändlig och medborgarfientlig knapptryckarkarusell på nätet!
Mina senaste erfarenheter gäller sjukvården, telesektorn samt bank- och försäkringsbranschen. Men tvingas kryssa sig fram via knapptryckningar och nåde den som trycker fel. Då får man ofta börja om från början och har man otur hör man som oftast att man placerats i telefonkön eller får börja om från sista platsen i kön igen.
Hamnar man i det läget på plats nummer 88 tappar man definitivt lusten att fortsätta. Få aktörer erbjuder idag att man ringer upp istället för att tvingas vänta i evigheter. Jag är i princip inte emot att man använder sig av medborgar- och kundkontakter via nätet men då bör det ske i rimliga former och proportioner.
Att så många myndigheter och företag använder sig av nätet beror ju inte på att man vill erbjuda bästa möjliga service. Det handlar om att spara pengar – och i andra fall att öka vinsterna!
Trots att jag har lång datorvana och ofta kan ta mig igenom krångliga och ofullständiga hemsidor för att slutligen hamna i rätt spår – som dock inte betyder att man når fram till den information man behöver – känner jag stor sympati för de medborgare som inte har en egen dator, ett fungerande nät eller inte vill anpassa sig till nätservicesamhället.
Trenden idag är ju att myndigheter och företag utvecklar denna serviceform ännu mer istället för att i dialog med medborgarna diskutera hur de som finansierar vår vardagsservice – d.v.s. svenska folket – helst vill ha sin service utformad. Risken är annars att vi de kommande åren inte bara får anpassa oss ännu mer till dagens knapptryckarservice utan även i slutändan får möta talande robotar istället för äkta personer av kött och blod – om man har tur att komma fram!