”Ett ord som fångat min uppmärksamhet, så till den milda grad att hela mitt arbete under hösten nu fått en ny riktning, är ordet HEL”
Orden är, utöver den centrala delen av mitt konstnärskap, också ett av mina vassaste verktyg som folkmedicinsk och historisk detektiv.
Genom att spåra ett ords ursprung, sk etymologi, är stora upptäckter alltid möjliga.
Parallellt med mitt arbete för att lyfta intresset och kunskapen kring vårt lands största rättskandal (häxprocessen ”Det stora oväsendet” 1668-76), vars rot vi finner i Dalarna, har jag kommit att studera vissa specifika ord som lämnat djupa avtryck hos mig.Däribland ordet TROLL och HÄXA. Ett ord som dock fångat min uppmärksamhet, så till den milda grad att hela mitt arbete under hösten nu fått en ny riktning, är ordet HEL.
Lingvistiker och Dr. Arnold Wadler skriver i sin bok ”Der turm von Babel”, följande:
”Formeln H-L-L förefaller oss som skelett för ordet Helle och Hall, men ändå pulserar i dem liv och ljus. I Forn-Peru, Aymara, betecknade HALI stjärnfall, baskerna kallade månen för HILL och araberna HILLAL. Hebreerna kallar morgonstjärnan (Venus) HELEL, grekernas namn på solen är HELIOS och kelterna kallade denna himlakropp för HEOL. Vi märker i detta namn en mäktig förvandling av kosmiskt vetande parat med djupa kultiska metamorfoser”.
Här i norr finner vi också mystiska fenomen kring formeln av just dessa bokstäver, som ett aktat ting förbundet med ett högre vetande och stjärnorna.
Ordet har förflyttat mitt fokus ända tillbaka till den tid då kylan fortfarande höll Norden i ett isande grepp. Tiden då klippan, hällen och grottan var avgörande för livets existens.
Vi finner hur den fornnordiska beteckningen för STEN var Hall, Hella och Halendi.
Och vi finner hur man tillbett och hedrat just stenen, den trygga klippan att luta sig mot, uttrycket som än idag är levande för oss.
Stenen.
Vi har rest den och placerat den i formationer, ristat på den och begravts under den. Stenen. Hällen. Hel.
Den forntida heligheten.
Det berättas att ”All saints day”, från början kallades ”All hallows day”, åtminstone hos folket omkring de idag brittiska öarna.
Och där – spinner min analytiska språktanke iväg genom tidsrymden.
Och jag tänker.
Halloween.
[All] hallows eve[ning]All hallows.All.. Hal, hol, hel..
Alla HELgons dag.
Pusselbiten faller på plats och plötsligt betyder den gångna HELgens högtid något HELt annat för mig.
Hur känner du?
/Anna Vild, krönikör