Utan samarbete blir det väldigt få framgångar

En plan för gemenskap krävs

Många av oss frågar sig säkert varför landsbygden i många regioner inte lyckas med att bryta de negativa tendenserna. Vi saknar visserligen inte lyckade satsningar om vi ser en generation tillbaka – exempelvis fjällorternas publiksuccéer och framväxten av mängder av småskaliga livsmedelsföretag – men vi förmår ändå inte försvara vår viktiga vardagsservice och vårt behov av stora investeringar i bl.a. vägar, bredband och järnvägar.

Vi som bor på landsbygden i tätorter eller däremellan hör visserligen av oss till medier och organisationer när vi mister en tandläkarstation, en busslinje, ett Af-kontor, en bank eller utebliven vägombyggnad men vi verkar ändå inte kunna påverka de som verkligen bestämmer över våra vardagsvillkor.

Vi har en hel del politiska partier, föreningar, nätverk och samarbets-organisationer över länsgränserna som Vattenkraftskommunerna, Inlands-kommunerna, LRF, SmåKom, Länsförsäkringar Bank, sparbanksrörelsen, Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och de nordiska Gränskommittéerna, men det verkar inte hjälpa. Vi halkar efter i alla fall. Frågan är om det är fel på våra former när vi försöker få makthavarna att gilla oss?

Vi är trots allt ganska många som lever och arbetar norr om Mälardalen utanför våra större tätorter. Om vi kunde arbeta mer tillsammans på ett slagkraftigt och effekt sätt skulle vi säkert kunna försätta ett och annat berg. Om vi exempelvis bestämde oss för att i de organisationer jag nämnde ovan gjorde en gemensam trafikplan – med företagarna i ryggen – för alla typer av transporter från Värmland/Dalarna till norra Norrbotten skulle det vara svårt att på nytt ignorera oss i både regering och Riksdag.

Om vi på samma sätt, där även företagarnas organisationer deltog, gjorde gemensam sak om att få Af-kontor i varje kommun, fler lokalt verksamma banker, tillräckligt kapital för att bygga bort våra ökade bostadsköer och skapa ett lärcentrum för kvalificerade gymnasie- och högskoleutbildningar i varje kommun skulle det bli möjligt att visa sådan handlingskraft och kreativ förmåga att statsmakterna inte längre kan stå emot vår gemensamma framtidsplan.

Att agera som förr går inte längre om vi önskar påverkan framtiden. Tillsammans kan vi bli oemotståndliga!

/Ronny Svensson, ledarskribent, Dalabygden