Reaktion på ”klimatrealistens” insändare i Dalabygden den 1/10
”Realistens” fråga om klimathotet finns i vårt egocentriska jag. I vårt sätt att argumentera och organisera våra liv och samhälleliga värld. Ofta motsägelsefullt och polariserat.
Ett är då säkert, och det är att allt hänger ihop – coronapandemin, och klimatpandemin och vår alltmer glesnande och sköra ekologiska väv.
Att frånsäga oss vårt ansvar och makt är väl ändå att göra illa. Mot själva livet och barnbarnen och de som inte har samma tur var de föds till, i tid och rum.
Det är vi människor som har byggt upp en absurd ruffig storskalig och global ekonomi och transportsektor. Där människor, ting och inte minst åksjuk mat ständigt är på väg. I konsumismens ojämlika tidevarv som genererar stora och ökande klimatutsläpp med allt det för med sig av följdsjukdomar för oss och vår jord.
Ozonhålet och dess återhämtning är ju annars ett gott exempel på vad vi kan göra, tillsammans med god vilja och rätt beslut.Låt det inte vara förgäves med vårt aggressiva klimatgasande. Ty ozonskiktet kan ånyo ligga illa till tillsammans med världshavens surhetsgrad.
Så alla och envar – var var välkommen att hjälpa till på livets väg och hålla ihop den sköra ekologiska väven. I en ny varsamhet. Även så Hr Wohrne (Staffan Wohrne, insändarskribent i Dalabygden 201001, reds anmärkning) har väl en solidarisk sida. Så lycka till!