Lästips:
”Att vara källkritisk och ödmjuk inför vad som blivit moget att gräva upp ur den nordiska historien – har ALDRIG varit viktigare än nu.”
Att följa dalfolkets resa bakåt i tiden, är beroendeframkallande. I mitt konstnärliga arbete och sökande efter de svenska häxprocessernas ursprung och orsak, har en ask fylld till bredden av skatter, likt Pandoras, öppnat sig för mig.
Det är i alla fall så jag själv upplever det.
Kanske finns det både etnologer och arkeologer som sitter och skakar på huvudet åt min nyvakna entusiasm, men så får det vara. Jag rör mig nämligen med en ordentlig studs i stegen, genom för mig oupptäckta rum i vår förhistoriska Nord just nu!
En tid då så mycket hade en helt annan form här. En tid vars folks eko vi kan spåra hela vägen fram till….1600-talets trolldomsprocesser och samhälleliga masspsykos.
Plötsligt ser vi hur trolldomsprocesserna är en av många våldstoppar under de senaste 1000 åren, som orsakat den nordiska historielöshet, vi numera famlar i. Och så mycket vet vi ju, att ett stort träd utan rötter, sällan står stadigt särskilt länge till.
Sverige må vara fantastiskt på ytan, men under den, vad döljer sig egentligen där?
Var leder rötterna?
Finns de ens kvar?
Jo, visst gör de det.
Men det har minst sagt gått troll i systemet under det senaste millenniet. Åtminstone enligt min och mina kollegors teori. Vilket inte minst resulterat i att vi både lärt oss vara stolta över de vi kallar för ”vikingar”, liksom att många av oss fortfarande försöker normalisera det modernt skapade skällsordet ”häxa”.
Strukturerna som från början inte hör det nordiska kulturarvet till, formar oss än.
Varje dag.
Hela tiden.
Inifrån och ut.
Att vara källkritisk och ödmjuk inför vad som blivit moget att gräva upp ur den nordiska historien – har ALDRIG varit viktigare än nu.
Jag och min kompanjon, jurist och författare Annika Andebark vandrade för några veckor sedan ner i den vackra Frostbrunnsdalen, utanför Borlänge. Platsen dit den nyblivna kung Gustav Vasa i februari år 1528 hade kallat det okuvliga, starka dalfolket.
Nere i dalen skulle alla mötas. För att för sent inse att det inte var med fredlig avsikt Vasa hade bett dem ansluta.
Därefter skedde en av de mest makabra massavrättningarna genom historien. På ett folk som, enligt vår teori, lyckats bibehålla ett förhistoriskt arv, långt mycket längre än resterande delar av Svea rikes befolkning, vid den tiden.
Informationen angående detta slag finns, men ej lika lättillgängligt som de framsteg denne kung gjorde.
Det får mig att fundera.
Och meditera..
..över tanken som slår mig:
Att det första en förtryckare tar ifrån det folk hen önskar behärska – kanske ändå är dess historia?
/Anna Vild, krönikör