När Gretzky knackade mig på axeln

Har du blivit ”star­struck” någon gång?

Det har hänt mig.

Inte ofta, men två gånger som jag då och då tänker tillbaka på. Det har blivit stora händelser i mitt liv och båda är kopplade till idrotten.

Säkert har flera av er minnen från möten med kändisar. Som den där gången när du sprang på Jerry Williams på Folkungagatan, eller när du hade sån tur att du hamnade bakom Lill-Babs i mataffären i Järvsö.

Första gången som jag hade en upplevelse av det där slaget var jag bara elva år. Året var 1974 och VM i fotboll hade precis spelats i Västtyskland.

Jag och min mor bilade även den sommaren en tur ner i mellan-Europa. Efter att ha tittat på Münchens olympiastadion från 1972 styrde vi lite nordost mot Kaiserslautern. Där spelade min store fotbollsidol på den tiden, Roland Sandberg.

Han och Ronnie Hellström, landslagsmålvakten, spelade för den tyska ligaklubben. När vi stannade till utanför Stadion Betzenberg (i dag Fritz Walter Stadion) upptäckte en styrelseledamot i klubben att vår bil var svenskregistrerad. Han stegade fram och tyckte att vi absolut skulle träffa Roland och Ronnie.

Vi hann inte riktigt få ur oss frasen: ”Nej, men inte ska väl vi…” Mannen var redan på väg i sin bil och vi följde vackert efter. Jag minns att jag sa i bilen: ”Händer det här på riktigt…?

Väl framme var det ett par förvånade svenska fotbollsproffs som öppnade dörren. Men vi välkomnades hjärtligt, det skrevs autografer och en bild togs på en tanig lintott mellan de två fotbollsidolerna.

Natten efter sov jag med namnteckningarna bredvid min säng. Minnet sitter där fastetsat än idag, 46 år senare.

Den andra händelsen är minst lika fantastisk, om inte än mer sensationell. Den hämtar jag från vårvintern 1988, i spelargången på det numera rivna ispalatset Met Center i utkanten av Minneapolis i Minnesota.

Jag var där, tjänstledig från Falu Kurirens sportredaktion, för att se lite nya nejder och utveckla min engelska. Under tiden studerade jag dessutom ett knippe kurser på St Cloud State University och frilansade för en svensk nyhetsbyrå.

Nåväl, den här eftermiddagen var det två matcher i arenan. Först ett vänskapligt möte mellan Tre Kronor och USA, OS-lagen från Squaw Valley 1960, därefter NHL-möte mellan de årens gigant Edmonton Oilers och hemmalaget Minnesota North Stars.

När jag stod där i spelargången, beredd att prata med gamla hjältar som Lasse Björn, ”Honken” Holmqvist och Sven Tumba, så knackar någon mig på axeln och frågar: ”What is this…?”

Den som tilltalade mig var ingen mindre än Wayne Gretzky.

Jodå, jag blev förvånad.

Jag hade i alla fall sinnesnärvaro att be om ett foto med ”The Great one”. Fotograf var Esa Tikkanen, kedjekamrat i den berömda kedjan med Kurri, Tikkanen och Gretzky.

Bilden är numera förstorad och finns där hemma på väggen.

/Pelle Marklund, krönikör

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

Säsongen kan sluta hur bra som helst

Är en ny era, på en högre nivå, på väg? Vissa supporterskaror har haft det tuffare än andra under de

En längtan efter snabbköpskassörskan

”Hon tar betalt hon, och jag känner mig så glad” Äntligen förstår jag innebörden i ”Snabbköpskassörskan” som ”Di sma under

År 2021 är så varmt välkommet

”Något sånt händer ju inte i verkligheten. Idag vet vi bättre.” Om någon bett mig läsa ett manus eller en
Anna Vild

De urtida sederna avlöser varandra

”Var inte rädd för mörkret,ty ljuset vilar där” År 1753 övergick Julianska kalendern i Gregoriansk, hos oss i Sverige.  Fram
Anna-Moa Vanka, krönikör

Det själviska föräldraskapet

”Det är när barnen är unga vi kan fånga in dem i våra famnar, stryka dem över håret och viska