Veterantraktorer i vårbruk i Leksand/Rönnäs 2014

Yster traktor - en Deutz - som tror sig vara i Böle fäbod på hingstutsläpp? Föraren: "Hallå där, skräm inte min traktor! Och inga fripassagerare, tack!" Foto: Henry Tarle
Textstorlek:
Annons:

En mullrande ljudmatta och en viss karakteristisk doft från en mängd traktorer i arbete slår emot mig när jag öppnar bildörren. Eller som en sann traktorälskare yttrade lakoniskt: ”Ett underbart ljud och en fantastisk lukt”.

Jag blickar ut över en åker i Rönnäs nordost om Insjön i Leksands kommun, där vårbruket är i full gång med entusiasmen vibrerande i takt med motorerna.

Veterantraktor-entusiaster från ‘Grålleklubben i Dalarna’*) har träffats för en ‘vårbruksdag’ fylld av harvning, sådd och allmänt gemyt – en uppföljning av föregående års ‘höstplöjningsdag’. Nu är man åter här med sina ögonstenar och redskap från när och fjärran. Detta för andra året i rad med Sven-Åke Blomqvist, Rönnäs, som arrangör och primus motor för träffen.

Intresset för dessa rullande monster samlade denna vackra försommardag 10-15 traktorer och 30-talet jordbrukare, entusiaster och allmänt nyfikna, från spädbarn till gamla traktorrävar. Även en ‘varm’ korvgubbe fanns också på plats.

Förr älskade man sina hästar – nu sina traktorer – då som nu sedda som trogna vänner. Även traktorer upplevs som levande väsen med olika egenskaper och egenheter av dessa jordnära fantaster.

Förr sysselsatte jordbruket mer än halva befolkningen. Efter att mekanisering och sedan konstgödsel och bekämpningsmedel införts är andelen jordbrukare i västerlandet nere i en bråkdel. Viktigt då att denna lilla skara kommer samman i gemensamma, stimulerande aktiviteter. Notera att Sverige idag inte längre förmår föda sin egen befolkning!

De första traktorerna utvecklades i USA på 1890-talet – från ångmaskindrift över till bensin och senare diesel. Hästar kom dock att användas under relativt lång tid. Till skillnad från de tidiga traktorerna upplevdes djuren som pålitlitliga och ‘lättstartade’.

De frustande dragmaskinerna på den aktuella åkern ‘harvade omkring’ med ett flertal modeller av de  jordbearbetande redskapen**).

På min fråga om det är roligt att köra traktor fick jag svar som att ”Det vet jag inte – jag är född med traktor”, eller att ”Dom första tio metrarna är roliga – sen går det lite väl långsamt”.

Det färdiga resultatet av harvandet – ränder i åkern på längden, tvären och i cirklar – ett konstverk i jätteformat. Dessa förare med sina kära maskiner visade sig vara både jordbrukare och kulturarbetare!

”Man kanske skulle skaffa sig en traktor med harv – för konstens skull?” Tanken slog helt spontant en konstälskare på plats.

Till sist kunde arrangören Sven-Åke Blomqvist nöjt blicka ut över åkern. Han hade fått den harvad och sådd till glädje för honom själv och alla närvarande, som bytt tankar och erfarenheter under trevliga former –  från eldsjälar till intresserade åskådare.

Henry Tarle, Leksand/Ullvi
Grävande reporter – med försmak för det som luktar skämt

—————-
FOTNOT

*) Grålleklubben sektion Dalarna: www.gralledalarna.se

**) Harvar: Ref http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Harv
# Tallriksharv – för en första sönderdelning av jordtiltorna efter plöjning.
# Skålsvans – en tyngre variant av tallriksharv.
# Kultivator – kraftig fjäderharv för djupbearbetning.
# Fjäderharv – för att åstadkomma en såbädd.

Annons: