Om nyckelharpospelet i Dalarna

Sven Bergman Ovansiljans Nyckelharpor.
Textstorlek:
Annons:

Det finns ganska lite dokumentation från gamla tider i detta ämne. Ett konkret bevis för nyckelharpans förekomst här i landskapet är Moraharpan, som kan beskådas på Zornmuseet i Mora. 1686 spelades nyckelharpa för kung Karl XI på ett bröllop i Älvdalen. I mitten av 1800-talet fanns en ej namngiven spelman i södra Dalarna, vars harpa skänktes till Nordiska museet, och senare under detta sekel spelade Erik Kleofas Hedbom på fiol, klarinett och harpa.
Under förra seklet bodde i Ludvika Einar Åsberg, riksspelman på silverbasharpa, och en av bröderna Tillman spelade på kromatisk harpa, liksom Stopp-Edvin i Avesta. Enstaka spridda spelmän har det alltså funnits, men man kan inte tala om någon allmän tradition. Under 70-talet kom så, liksom i hela landet, den Stora Vågen, med bygg- och spelkurser på flera orter i länet. I Mora samlades harpospelare från hela länet varje vår åren 1980-91 på folkhögskolan Skeriol för veckoslutskurser, med John Forslund, Kalle Rapp och Georg Haglund som lärare. Dessa träffar har betytt mycket, vi har fortfarande en nästan syskonliknande relation inom länet, och har spelträffar regelbundet varje vår, oftast i Falun, men av och till på andra orter, som nu senast i Rättvik på hotell Lerdalshöjden – där för övrigt Dalarnas spelmansförbund i mars varje år har en stor allmän spelmansstämma. I förbundet är ett drygt 100-tal harpospelare registrerade, och utöver det så finns det ett stort antal ”löshästar”.
Vid vårträffen i Rättvik slöt 18 spelmän upp, från Falun, Säter, Ludvika och Mora. Allt funkade perfekt men kändes nog lite för lyxigt för att vara spelmansmässigt, med rena dukar, inget skit i hörnen, 2-rätters lunch och servering vid borden. Vi pratade, spelade, spisade och spelade igen, glada, nöjda och mätta både lekamligt och själsligt. Uppskattade ledare var John Forslund, Mora och Göran Hellgren från Säter. John hade med sig Knuter Jons polska från Ore, Böl-Olles schottis från Malung och Skrikhedspolskan från Särna, och lade särskilt vikt vid gamla tiders spelmans stråkföring. Görans låtval var en melodisk mollvals från Hedemora efter Bergström och Almas polska av Mats Wallman.

 

Annons: